Jag är bra på att träna mycket. Riktigt bra till och med. Eller, jag kanske var bra på det – för jag har ju varit lite mer mänsklig de senaste åren trots alla äventyr som jag betat av med rätt lite träning som förberedelse.
Alla kroppar är olika och fungerar på olika sätt och jag är enormt skeptisk mot allt som pekar mot en lösning för alla. De flesta av oss har ett hjärta och två ben och allt det där, men det är lite som hus. Bara för att alla hus har en grund att stå på betyder det inte att de är lika eller byggda på samma sätt.
Jag har en kropp som är stark i sig själv och som klarar av utmaningar och påfrestelser men som ändå är pigg på mer. Och mer är just vad den här veckan kommer att handla om.
Om inte mer än 3 veckor är det tänkt att jag ska springa ultradistans. Eller snarare tassa ultradistans – springa låter så fokuserat. För min del får det lilla fjällspringet ta den tid det tar – det finns inte någon anledning till att ha bråttom när man är ute på äventyr.
Jag tänker att det skulle kännas fint att klämma en tvåmilare i terräng innan dess så att huvudet blir lite lugnare så det blir veckans målsättning. Tillsammans med en del annat som jag gärna vill uppleva.
Kommande veckan ser ut att bli en kanonvecka rent vädermässigt och jag är så till mig över det att jag inte vet var jag ska göra av mig själv. Jag hoppar och studsar inombords och vill komma igång med veckan typ redan nu.
