Jag har sprungit långt ett gäng gånger i mitt liv, men jag är långt ifrån en ultraräv som Mia eller Annie.

Förberedelse är a och o och det mentala är superviktigt för mig och ofta något som händer i mitt undermedvetna. Jag har gått och tänkt på kommande helg jättelänge, trots att jag inte medvetet anstränger mig att göra det.

Jag jämför alltid med andra. Alltid! Inte på det sätt du kanske tror utan mer typ ”kan folk föda barn så kan jag göra det här”. Helgen som gick sprang folk 16 mil i Skåne så det är perfekt för mig att jämföra med.

Man får aldrig, aldrig under inga som helst omständigheter tänka negativt typ ”5 mil är som mellan x och y och det är ju jättelångt”. Då är man besegrad av utmaningen och det kommer kännas skit och omöjligt.

Hemligheten till långa utmaningar är att få i sig energi och det här är min absolut svagaste punkt. Jag blir så fruktansvärt osugen. Många tipsar om nötter som energi men jag kan inte tänka mig något värre. Så jag ska inte ha nötter med mig. Jag ska däremot ha fulenergi, typ nötcréme och sådant. Och mina sport beans som jag tyckte funkade riktigt bra. Drickbar energi funkar också bra för mig. Det är synd att det är svårt att ha med sig o’boy eftersom det kommer bli varmt och mjölk trivs inte så bra i värme.

Vatten är också en grej jag tampas lite med. Jag kan ibland bli supertörstig och dricka slut allt jag har. När jag springer längre pass brukar jag därför hålla koll på var jag kan fylla på.

Vaseline är bra att ha med sig. Smörj alla linningar och du slipper skavsår från kläderna. Funkar även att bada fötterna i och sedan stoppa fötterna i strumporna – så det ska jag göra.

Annika och jag har bestämt att den som är tröttast av oss två vid olika tidpunkter ska bestämma hastigheten och om vi ska gå eller springa just då. Bra teamwork är ett måste, det blir så väldigt olidligt annars. Vi är redan överens om att vi inte måste hetsa så det känns bra. Hon är min grymmaste team mate!

Fjällkarta kan vara bra även om jag tror att Jämttriangeln är rena rama E4 på fjället. Men man kan kika på den och se vilka fjälltoppar man har runtomkring sig tänker jag.

Kamera är ett måste. När jag är ute och springer eller cyklar har jag med mig min Canon S100. Ibland är vi lite osams eftersom jag tappat den en del under mina äventyr så den vill inte alltid funka. Men just nu har vi flow, min kamera och jag.

Annika står för solskyddsfaktorn och jag för insektssprayen. Fair deal!

Jag kommer att ha med mig sportglasögon, vindjacka och extra par strumpor i min ryggsäck. Och någon form av första hjälpen. Och pengar! Vi passerar Sylarnas fjällstation och Blåhammarens fjällstation och där finns det proviant att köpa. Allra härligast hade det varit att stanna och äta i Blåhammaren men de sista 12 kommer bli jobbiga då.

Utifrån ovan känns det som att vi ska ut och springa typ 16 mil. Men det ska vi inte. Vi ska bara ha en härlig heldag på fjället. Prognosen säger sol!