Jag kom hem till Åre för ungefär en timma sedan. Att åka nattåg funkade fint och det var härligt att ha egen kupé. Att åka sovvagn visade sig kosta lika mycket som att flyga upp från Göteborg så jag valde tåg. Avgång 18.25 – ankomst 08.09. Jag hann titta på serier (Girls) och film (Dallas buyers club) och sova mellan riktiga lakan samtidigt som landskapet flög förbi utanför fönstret.
Och nu är jag hemma. Och som vanligt när man kommer tillbaka från ett skede i livet där allting gått i 120 så känns det tomt och man liksom lyssnar efter att startskottet ska gå på nytt. Men jag har inga andra stora grejer på gång. ”Bara” ett nytt jobb. En ny tillvaro. Ett nytt hem. En fantastisk särbo istället för fantastisk sambo. För sådant går inget startskott. Sådant liksom bara händer. Trots saknad av sådant som är i Stockholm (den sortens saknad som kommer och går) så älskar jag att starta om. Att upptäcka på nytt. Omstarter i mitt liv finns det många: när jag flyttade från Saltsjöbaden till Söräng i Hälsingland på 90-talet för att börja 5:an i en klass på typ fyra personer, när jag flyttade från Stockholm till Dublin 2000 för att plugga nationalekonomi när den keltiska tigern klappade sig om magen som bäst, när jag flyttade från Dublin till Whistler 2004 och från Whistler till Toronto senare samma år när det blivit sommar – och sedan tillbaka till Whistler när det återigen blivit vinter. När jag flyttade hem till Stockholm igen 2005. Och till Halmstad typ 2008. Och sedan på nytt till Stockholm 2010. Och nu till Åre.
Flyttarna hem till Stockholm är inget att orda om. De har alltid inneburit nya fysiska ställen att bo på men min trygghet att flytta därifrån ligger i att Stockholm kommer alltid finnas kvar, på ett eller annat sätt. Istället är det förväntan över allt nytt, över allting som bara väntar på mig annorstädes, som driver mig därifrån gång på gång. Det finns så mycket att se och göra och upptäcka och uppleva att jag varken har vare sig tid eller lust att bli ett träd och slå rot.
Det är just varje flytt som gör att jag inte är en samlare. Jag tycker om vackra saker men jag sparar inte på dem. Mina minnen bevaras på andra sätt. Att jag flyttar gör också att jag har ett annorlunda förhållningssätt till vänskap. Och att mina vänner finns över hela världen. Det är jag tacksam för.
