Så har två av årets första månader passerat och jag har fortfarande inte satt upp några riktigt konkreta mål med det här träningsåret, mer än att cykla och springa millopp då. Det är två rätt luddiga mål, jag har ju inte ens bestämt vilka lopp jag ska springa eller var jag ska cykla. Och det är faktiskt rätt så skönt.
Jag tänkte på det senast igår kväll. Att det var så himla härligt att känna att jag kan sticka ut och träna precis vad jag känner för. Backintervaller kan förvandlas till trappträning mest bara för att det är kul. Det är vad jag kallar kravlös träning.
Kravlös träning är att träna vad som är roligt (det har absolut inget att göra med hur hårt man tränar). För såhär känner jag: jag är en prestationsmänniska. Jag mår bra när det jag gör är bra. Likväl mår jag dåligt (ja, mer eller mindre förstås) när det jag gör är dåligt. Just för att jag har en tendens att fokusera så mycket på prestation i allt annat jag gör i livet är det fantastiskt skönt att ha träningen som en ventil, som en lyckokick. Som en paus i prestationstillvaron där jag får ösa och gasa och maxa av ren glädje. Det är just därför som träningen ger mig energi och det är just därför mina träningsmål allt som oftast handlar om upplevelser snarare än tider. Träningsglädje!
Vad glad jag blev av att läsa det här! Precis så har jag tänkt de senaste åren. Överallt på träningsbloggarna läser man om vikten av mål, fokus och disciplin. Jag är lite less på det, då blir ju träningen precis som jobbet! Tidigare i livet har jag tränat hårt och satsat men nu vill jag vara bara ”måbramotionär”. Bröt fotleden hösten 2012 och då gick luften ur alla mina mål. Jag har tränat på bra, klättrar och springer igen, ofta totalt 6-10 timmar i veckan. Så jag är en rätt seriös motionär utan motivationsproblem. Därför behöver jag verkligen inte lägga på mig mer press. När jag började klättra igen efter olyckan gjorde jag det helt kravlöst. Skit samma om jag kommer upp eller ej, liksom. Vilken lekfullhet! Vilken pepp! Nu har jag inga som helst mål, är starkare och gladare än någonsin. Och vill kroppen inte träna någon dag slipper den, vill den mest följa med ut och fika är det också ok. Och vill den följa stigarna i skogen långt och länge får den det! Några lopp blir det inte i år, men kanske en kortultra 2015. Utan tidsmål ;-)!
Vad glad jag blev av att läsa det här! Precis så har jag tänkt de senaste åren. Överallt på träningsbloggarna läser man om vikten av mål, fokus och disciplin. Jag är lite less på det, då blir ju träningen precis som jobbet! Tidigare i livet har jag tränat hårt och satsat men nu vill jag vara bara ”måbramotionär”. Bröt fotleden hösten 2012 och då gick luften ur alla mina mål. Jag har tränat på bra, klättrar och springer igen, ofta totalt 6-10 timmar i veckan. Så jag är en rätt seriös motionär utan motivationsproblem. Därför behöver jag verkligen inte lägga på mig mer press. När jag började klättra igen efter olyckan gjorde jag det helt kravlöst. Skit samma om jag kommer upp eller ej, liksom. Vilken lekfullhet! Vilken pepp! Nu har jag inga som helst mål, är starkare och gladare än någonsin. Och vill kroppen inte träna någon dag slipper den, vill den mest följa med ut och fika är det också ok. Och vill den följa stigarna i skogen långt och länge får den det! Några lopp blir det inte i år, men kanske en kortultra 2015. Utan tidsmål ;-)!
Det låter brilliant.
Det låter brilliant.
Veldig bra sagt og helt enig med deg!
Veldig bra sagt og helt enig med deg!
Amen! Det spritter i benen på mig när jag läser det, precis så känner jag också. Det är roligt med fokus då och då, men grundglädjen i att röra på sig ska icke förminskas i värde 🙂
Amen! Det spritter i benen på mig när jag läser det, precis så känner jag också. Det är roligt med fokus då och då, men grundglädjen i att röra på sig ska icke förminskas i värde 🙂
Jag har inte heller något mål med träningen, mer än att fortsätta som jag gör och må bra! Jag mäter aldrig hur fort jag springer eller liknande. Detta just för att jag hatar tanken på att jag måste prestera hela tiden.
Jag har inte heller något mål med träningen, mer än att fortsätta som jag gör och må bra! Jag mäter aldrig hur fort jag springer eller liknande. Detta just för att jag hatar tanken på att jag måste prestera hela tiden.
Stämmer så himla bra på mig också! Jag är väldigt restriktiv/rädd för att anmäla mig till olika lopp. Genast kommer då prestationskraven och jag mår dåligt om jag måste hoppa över något träningspass eller blir sjuk. Jamen motivationen då? Nej, jag behöver faktiskt inte något lopp för den saken skull, har inga problem med att få till mina träningspass. De är verkligen en ventil som får mig att må bra i vardagen. Brukar ändå bli blodomloppet, mest som en kompisgrej, men då har jag också stor prestationsångest veckorna innan.
Stämmer så himla bra på mig också! Jag är väldigt restriktiv/rädd för att anmäla mig till olika lopp. Genast kommer då prestationskraven och jag mår dåligt om jag måste hoppa över något träningspass eller blir sjuk. Jamen motivationen då? Nej, jag behöver faktiskt inte något lopp för den saken skull, har inga problem med att få till mina träningspass. De är verkligen en ventil som får mig att må bra i vardagen. Brukar ändå bli blodomloppet, mest som en kompisgrej, men då har jag också stor prestationsångest veckorna innan.