Träningsglädje

Jag och Annika spelade in en pod i Abisko. Mitt i natten till ljuset från månskenet pratade vi om allt möjligt fantastiskt samtidigt som vi jagade norrsken. Hur det gick kan du lyssna på här eller genom att leta upp Träningsglädje TALKS i din podcastapp. Sista ljudbiten – när vi kommit hem och reflekterar lite, håller tyvärr katastrofal kvalitet. Tyvärr är det den tekniska biten som fallerat och jag kan för mitt liv inte förstå varför min dator gillar de första två ljudfilerna och inte den tredje. Så jag hoppas ni står ut med just de sista 6 minutrarna. Någonstans där i mitten blåser det lite också. Men det är en pod från verkligheten. Och från Abisko.

Såhär såg vi ut när vi spelade in:

Jag skriver rätt ofta om hur jag aktivt väljer bort saker i mitt liv som inte tillför något – varje gång jag skriver om det så nämner jag att jag inte läser Aftonbladet eller Expressen. Alls. Det är klart att jag går förbi en löpsedel nu och då och liksom slänger ett öga men det är all kvälls- och skvallerpress jag behöver i mitt liv.

Jag är väldigt positiv till att rensa i andra delar av livet också. Ta Facebook till exempel. Jag är kompis med en del som jag tycker är roligare i verkligheten än på Facebook – så jag har valt att klicka ”unfollow” på en hel hög med bekantskaper som jag stött på någon gång under mitt liv och som resulterat i en friend request. Med bibehållen Facbeookvänskap men ett klick på unfollow behöver inte jag ha mitt flöde fullt med statusuppdateringar jag inte bryr mig om och som till och med kanske aktivt stör mig.

Instagram och Twitter är enklare, där kan jag följa och avfölja lite hur som helst för det är inte lika mycket av en big deal. För ärligt talat – ibland blir jag toktrött på yogaposer och löparselfies eller barnrelaterat innehåll och måste faktiskt ta en paus från det där innan det står mig upp i halsen.

Inget ont om personerna i sig, för jag tycker ju att de är intressanta var och en på sitt sätt – men uppdateringarna orkar jag inte riktigt med just då och där. Men, det står mig fritt att börja följa lite senare igen när yogaposer och löparselfies eller andras barn är det bästa jag vet. Och det bästa av allt – i den pausen har jag kunnat leva mitt liv utan att sucka över det där flödet som inte intresserar mig ett dugg.

Det uppstår ibland en debatt om hur Facebook, Twitter och Instagram är fullt med skit. Men vet du – det är inte plattformen det är fel på, det är ditt flöde. Det står dig helt fritt att välja vad du vill se (nåja, med en viss modifikation på grund av Facebook Edgerank och det där).

Nästa rensaprojekt jag ska ta tag i är mer av fysisk karaktär. Jag ska ta tag i några lådor med kläder som ligger under sängen med sommarklänningar och sådant från förr jag aldrig använder och förmodligen aldrig kommer att använda i framtiden heller. Våga rensa i ditt liv så att du frigör plats för sådant du vill ha mer av!

Bild från december 2013

Jag har bestämt morgondejt med Annika, trots att hon är i Stockholm och jag i Åre. Men vi kör en virtuell variant. Vi vet att båda är uppe och öppnar ytterdörren klockan 6. Dessutom lyssnar vi på exakt samma podavsnitt. Skillnaden är att hon morgontränar i ett relativt vårligt Stockholm – medan snön vräker ner här i Åre.

Min träning blev en morgonpromenad. Snön låg orörd inför mina fötter och jag lämnade efter mig fresh tracks och det var mörkt. Bara jag och plogbilarna var vakna. Jag kom hem lagom till första åket i damernas storslalom och det var fortfarande härligt tidigt. Jag älskar att gå upp tidigt om morgnarna – synd bara att det ska vara så jäkla jobbigt.