Träningsglädje

Lagom till vår och sommar har Heidi Klum designat ett set löparkläder för New Balance under mottot ”make every side your good side”. PR-byrån skickade mig HKNB Run Jacke (Heidi Klum New Balance Run Jacket) och den är snygg och väldigt skön. Känslan i tyget är tunt och stretchigt vilket jag verkligen gillar – likheterna till den här favoriten från Craft är uppenbara.

Den gröna färgen och toningen är en frisk fläkt bort från allt det som är tjejrosa och ryggen är i mesh. Svarta tejpade sömmar är en kul detalj som jag tycker bryter av snyggt mot resten av färgskalan.

Summa summarum så ger jag tummen upp för denna jacka rent designmässigt. När våren återkommer ser jag fram emot att sticka ut på många löppass i denna!

Och så ligger marken vit igen och våren tog ett steg bakåt. Inte här hemma hos oss däremot – för här har en bukett tulpaner gjort entré.

Jag sitter hemma i soffan med rejält trötta ben och kan konstatera att gårdagens intervaller tog där de skulle. Det är så otroligt skönt att vara trött i kroppen ibland tycker jag – att känna att man faktiskt tagit sig igenom ett rejält träningspass och att känna hur man för en stund inte behöver göra ”någonting” för att kroppen ska bygga upp sig och bli lite starkare.

Det var dags att serva sportbilen idag. Just nu rullar en kampanj från BMW Bavaria mest hela tiden när jag kollar TV och jag passade på att utnyttja den – så medan min Mini Cooper kollades upp så tog jag mig ett courtesy träningspass på Balance precis mittemot. Ett gäng snabba intervaller är precis vad man hinner med innan bilen är klar.

På löpband måste det hända grejer hela tiden för att jag ska hålla motivationen uppe – jag fattar inte hur jag mentalt orkade springa ett helt marathon på löpband för ett gäng år sedan? Det måste ju ha varit sjukt tråkigt. Jag har 2 minnen från den gången: dels gick Vasaloppet av stapeln samma dag, dels så kollade jag världscupen i störtlopp och just den dagen var det en kille som föll så illa att han var tvungen att amputera benet. Hur själva löpningen gick minns jag inte alls, mer än att jag grejade det.

Idag skulle jag bara springa i 10 minuter. 10 sjukt högintensiva minuter förvisso – fördelat på enminutersintervaller med 30 sekunder ståvila mellan. Pulsen hann precis gå upp över tröskelpuls och förmodligen hann den inte sjunka så himla mycket mellan intervallerna heller (jag hade ingen egen klocka utan kollade av med hjälp av sensorerna på löpbandet). Bra pass. Kort och enkelt. Bilen var det inga fel på heller.

Andra passet i mina lätta skor från Asics – första passet sprang jag på fjället i Abisko

Alla ägare av en Mini Cooper är väl lyckliga? Jag är då det.