Träningsglädje

Vi sitter på Kiruna flygplats och väntar in ett försenat flyg. Men ingen är nog gladare än oss just nu. Vi har haft en superdag med isklättring på förmiddagen och en snabbvisit till Ishotellet i Jukkasjärvi i eftermiddags. Och så solsken på det. Massor med solsken i Abisko.

Isklättring var något jag var väldigt nervös inför men jag ska visa er alla bilder lite senare – det var så himla, himla kul.

Vi bodde totalt två nätter på Abisko Mountain Lodge och alla i personalen var supertrevliga. Dick som tillsammans med Mina driver Abisko Mountain Lodge och som också är bergsguide och expert på typ allting outdoors är superhärliga och jag förstår att gästerna trivs. Vi stormtrivdes absolut! Första natten bodde vi i rum i stora huset och andra natten bodde vi i en stuga eftersom det var fullt på rummen. Här går älgar och renar mitt i byn och ibland en promenad mellan stugorna.

Maten på lodgen är tillagad med stor omtanke för miljö och närbygden. Det mesta är lokalproducerat och oavsett så är allting personligt och genuint. Efter att ha spenderat en helg här har detta stället verkligen en plats på min lista bland favoritställen i Sverige. Tills jag får möjlighet att åka upp igen ska jag börja följa den här bloggen, den skrivs av Sara som jobbar på lodgen och som guide.

Abisko mountain lodge – storhuset

Abisko mountain lodge – stugorna

Vi har norrskensjagat två dagar i rad nu – utan framgång. Igår fick vi se vackert månljus istället (inte bra för norrsken) och framförallt fick vi äntligen se Lapporten på riktigt. Den mytomspunna Lapporten har huserat ett stort moln sedan vi kom hit och vi hade verkligen inte förväntat oss att molnet skulle vara borta mitt i natten med själva porten fullt synligt. Det var trolskt och mäktigt och fullkomligt omöjligt för kameran att ta in.

Gate to Lapland kl 22.30

Jag vet att jag låter helt lyrisk – men det är för att jag är det också. Om jag inte redan haft en önskan om att flytta från Stockholm så skulle jag absolut fått det nu. När man hör om hur mycket guiderna här i Abisko älskar sina liv – så blir man rätt avundfrisk. När vi satt i hundspannet i eftermiddags så pratade jag och Annika om att man verkligen är livsnjutare här. Man bor här för att man älskar livet som erbjuds – och det är rätt okomplicerat; som Morgan som tillsammans med sin fru Lina som driver Abisko dogsled (och som har typ 70 hundar…) sa: livet runt en brasa är rätt fantastiskt. Och det är det.

Överlag har vi suttit runt rätt många brasor faktiskt. 3 stycken hittills: igår kväll när vi norrskensspanade strax innan midnatt, i förmiddags när vi gick med snöskor och nu i eftermiddags när vi åkte hundspann. Frida (du vet vem du är) – jag förstår varför du lämnade Stockholm och flyttade upp hit till Lappland och jag är mäkta imponerad av den härliga natur du har runt knuten. Vilket liv!

Just nu är jag rätt så fascinerad av mina egna tankar. Jag har varit rätt mycket till fjälls på lite olika ställen men det är inte alla orter och byar som liksom griper tag om min sådär på riktigt. Men, det märks när det är kärlek vid första andetaget. Och jag tycker det är intressant att försöka förstå vad det är som gör det! Är det bergen, byn, folket eller atmosfären? Abisko – you had me att hello och jag är mer än nöjd med mitt beslut att lämna Stockholm och bosätta mig norröver i mars.

Att åka hundspann var magiskt. Precis som på snöskotern utgick vi utanför dörren på Abisko Mountain Lodge. Jag satt lycklig på släden varenda minut vi var ute. Vilken upplevelsehelg vi har!

Fantastiska hundar och hur coola är de inte med de blå ögonen

Det var minst sagt livat innan vi kom iväg – alla överröstade varandra

Full fart framåt

Det var en hund på himlen också

Ordning i ledet

Den här killen hade ett brunt och ett blått öga

Otroliga vyer – här har vi utsiktspaus

Full fart hemåt