Träningsglädje

Kokboksgenren är en av mina favoritgenres när det kommer till böcker. Det har blivit så på senare år i takt med att kokoböckerna blivit allt mer likt inspirationsböcker i coffee table-stil. Jag har många fina kokböcker i min samling och inspireras av dem nu och då. Ofta lagar jag väldigt mycket ur dem i olika perioder, sedan får de stå i hyllan och vila innan jag plockar fram dem igen ett par månader senare.

Sist in i samlingen är Jills mat. Jill har som en egen portal på nätet men jag följer henne främst på Instagram och har så gjort ett bra tag. Hon äter lågkolhydratkost och det är något jag också flirtar med från tid till tid. Men, Jill är mån om att kombinera välmående genom kost med omtanke för djur och miljö och det sympatiserar jag med. Kokoboken Jills mat är därför uppdelad efter säsong med bra och smarta recept som passar för t.ex. sommar eller jul eller högtider så som fettisdag eller fars dag.

Jag känner inte Jill, men jag följer henne som sagt på Instagram, och därigenom har jag sett hur mycket hon slitit med den här boken eftersom hon gjort det mesta själv. Att därför hålla en fantastiskt vacker bok med otroligt fina bilder och en väldigt snygg layout gör det hela ännu lite roligare!

Jag har landat hemma i Stockholmssoffan men bara för några timmar för snart ska jag iväg till Arlanda igen tillsammans med min mamma. Vi ska norröver och fixa lite i huset i Åre. Imorgon börjar en period då jag ska fokusera lite mer på maten. När jag analyserar vad jag äter så inser jag att jag hela tiden ligger för lågt på protein.

Imorse gjorde jag en smoothie på banan (inte mycket protein i den nej), spenat (jag använder oftast färsk bladspenat men fryst spenat går också bra), mjölk – och proteinpulver. Jag har använt Holistic väldigt länge men min burk har nått bäst före-datum med råge så jag använde några provportionspåsar från Fitnessguru idag istället.

Resultatet ser ut som spenatsoppa men tur att det smakar godare. Inte för att spenatsoppa är äckligt men det tillhör inte kategorin favoritfrukost i min värld. Smoothien toppade jag med hackade paranötter.

Om du får möjlighet att prova på isklättring så ska du absolut göra slag i saken. Det är otroligt kul och det finns ingen anledning att vara nervös innan. Jag önskar att jag hade vetat om det bara.

Innan vi åkte iväg till lämplig isvägg (med Lapporten som backdrop) fick vi på oss korrekt utrustning: lämplig klädsel (overaller för vår del – inte världens sexigaste så vi hade väldigt roligt åt det), kängor, harnest, hjälm (som vi för övrigt inte heller såg kloka ut men vi skulle ju inte på skönhetstävling) och så klart – stegjärn. Dick, guiden från Abisko Mountain Lodge som vi klättrade med, hade med sig rep och grejer.

Först fick vi känna lite på utrustningen och testa på och gå med stegjärn upp- och nedför is och testa isyxorna. Sedan gick vi på klättringen. Isväggen var ungefär 10 meter hög, vilket lät lite futtigt när jag fick höra att den längsta väggen i området var typ 500 meter. Men – det krävs inte många meter innan man blir trött som nybörjare skulle det visa sig. Att klättra är lite som schack, man måste välja bästa vägen så att man inte fastnar, fast med lite tröttare underarmar. Det där med att använda benen mer får jag öva på nästa gång!