Om du får möjlighet att prova på isklättring så ska du absolut göra slag i saken. Det är otroligt kul och det finns ingen anledning att vara nervös innan. Jag önskar att jag hade vetat om det bara.

Innan vi åkte iväg till lämplig isvägg (med Lapporten som backdrop) fick vi på oss korrekt utrustning: lämplig klädsel (overaller för vår del – inte världens sexigaste så vi hade väldigt roligt åt det), kängor, harnest, hjälm (som vi för övrigt inte heller såg kloka ut men vi skulle ju inte på skönhetstävling) och så klart – stegjärn. Dick, guiden från Abisko Mountain Lodge som vi klättrade med, hade med sig rep och grejer.

Först fick vi känna lite på utrustningen och testa på och gå med stegjärn upp- och nedför is och testa isyxorna. Sedan gick vi på klättringen. Isväggen var ungefär 10 meter hög, vilket lät lite futtigt när jag fick höra att den längsta väggen i området var typ 500 meter. Men – det krävs inte många meter innan man blir trött som nybörjare skulle det visa sig. Att klättra är lite som schack, man måste välja bästa vägen så att man inte fastnar, fast med lite tröttare underarmar. Det där med att använda benen mer får jag öva på nästa gång!