Det är något särskilt med träning. Något som får mig att växa och bli stark. Ja inte bara till musklerna utan mentalt. Mina träningspass har byggt en stabil självkänsla och en fast förankrad plattform att stå på där jag har odlat känslor och tankar om att jag kan och att jag är bra. Jag tar ingen skit!
Man kan gå ner i vikt med bra kost – men jag tror att få saker bygger självkänsla och självförtroende som träning och det är oerhört viktiga verktyg att ta med sig när man vill förändra livet. Att dessutom våga utmana sig är att ta enorma kliv framåt.
Jag skulle inte varit där jag är idag om jag inte börjat med min löpning på den klassiska slingan som mäter drygt 1300 meter nära golfbanan i Saltsjöbaden. Ett tag kunde jag varenda rot och varenda sten. Jag kunde springa den baklänges i sömnen. Jag skulle inte varit där jag är idag om jag inte vågat mig till Friskis & Svettispassen i den grusiga gympahallen. Jag skulle inte varit där jag är idag om jag inte börjat hänga på gymmet i Dublin, sprungit backar i samband med min skidlärarutbildning i Whistler eller älskat varje spinningpass jag gick på (och de var många!) när jag flyttade hem till Sverige. Jag skulle inte varit där jag är idag om jag inte testat att springa i 24 timmar – och sedan sprungit lite längre i 12 timmar. Eller kört 25 timmeslånga spinningpass på raken. Eller cyklat i Åre.
Jag är där jag är idag för att jag har lärt mig att jag kan. Den känslan har gjort mig trygg i att fatta stora beslut i mitt liv och att lita på det jag gör är rätt. Den känslan och alla lärdomar har gjort mig ödmjuk inför kunskap – men också oerhört hungrig på kompetens och erfarenhet. Och nyfiken på att utmana och utmanas i arbetslivet, och att våga tro på att det jag gör är bra – jag kanske till och med riktigt bra. Och att våga gå in i en diskussion där den andra parten har en annan infallsvinkel men, hör och häpna, faktiskt inte alltid vet bättre eller kan bättre.
För det kan hända att man hamnar i skuggan av allt och alla – att man tror att alla andra kan bättre och mer. Man tror att man inte är lika bra. Ja, kanske inte alls bra förresten. Och så står man där, tillplattad och vinglig, utan kraft eller mod att sträcka på ryggen eller våga tro att man faktiskt är något. Och risken är att man tar en massa skit.
Jag säger inte att ett pass på löpbandet gör dig stark och rakryggad. Men enträgna träningspass gör så småningom det. För ur träningen växer du. I hjärtat och i hjärnan. Och i dig själv. Jag önskar att alla barn, och många vuxna, fick möjlighet att känna den känslan. Av stolthet och av styrka, från att ha antagit utmaningen och besegrat den. Det är något man har med sig hela livet. Ta ingen skit!
