Efter en halvdag i backen och lunch på klassikern Chalet Etoile (kanske mer känt som ”Ullas”) så skippade vi det konstanta snöandet (vilket är mest kul när det slutat snöa) och vilade benen inne på spa-avdelningen. Vi var helt ensamma – det är en känsla som jag tar med mig från dagens skidåkning också. Ingen trängsel (mer än inne på Ullas då) och inga liftköer. När jag tänker efter så har det varit ungefär samma även när jag varit på andra alporter runt den här tiden på året.

Jag åker på ett par rätt breda och roliga Blizzardskidor som funkar kanon nu när det är mycket snö i backarna. När det lägger sig och blir lite fastare så ska jag hyra ett par vassare pistskidor istället. Backarna är skönt lättåkta och långa och rena carvingdrömmar!