Jag var inte superpepp på långpass när regnet stod som spön i backen tidigare idag. Det blev en blöt lunch med en före detta kollega och sedan stålsatte jag mig i onödan – för när jag väl kom till Ursvik var regnet som bortblåst. Det var visserligen mörkt så jag såg inte var det var lerigt och geggigt men vad gör väl det när man har terrängskor som enkelt kan duschas av och snabbt torkar till nästa lersväng?

Jag körde 2 varv på den upplysta 5-kilometersslingan innan Annie och Annika kom. Vi tände våra pannlampor och sprang runt 7-8 km till. Ett fint mysigt långpass i mörkret. Jag fick en energidipp på slutet eftersom jag bara fyllde bara på med vatten mellan de 2 rundorna men runt kom jag.

Det var först när vi sprungit klart som jag såg hur skorna såg ut. Och de vita strumporna. Men skorna är det som konstaterat ingen fara med, då är det värre med strumpor som är vita…