Träningsglädje

Jag sprang Lidingömilen med pannlampa ikväll. Man (jag) brukar ju bli på bra humör av att springa, men jag blev på ytterst dåligt humör. Visst var det härligt och så – om än mörkt och läskigt – men strax efter Karins backe dog pannlampan och då var det pitch black. Tur man har ficklampeappen installerad på telefonen. Ljuset är inte att tala om jämfört med min lampa från Silva, men jag såg i alla fall fötterna.

Jag lyckades avstyra de läskiga tankarna rätt så bra under hela milen. Ibland kom en vindpust och väste lite spöklikt, och röken som virvlade runtomkring mig var som andedräkten från ett spöke med lite fantasi. Stubbarna från gamla omkullblåsta träd lyste som små ugglor som satt på marken och många av stenarna var som målade med reflexspray. Jag sprang och tänkte på jobb och puttade bort alla tankar på mörkermonster i takt med att de dök upp. Som mörkast var det runt 7 km, jag vet inte vad som hände där men det var som att jag sprang i en svacka där det inte fanns en endaste ljust litet löv på marken.

En grej jag blev irriterad på där ute i skogen var att jag bara springer. Vad är det här för jäkla löparblogg jag skriver, tänkte jag argt. Jag måste börja göra andra grejer. Det här är ju tråkigt! Inte att springa i sig, men att skriva om löpning.

Vilket busväder utanför fönstret. Och vilken febril aktivitet framför datorn. Jag jobbar på för fullt och har haft en smått hektisk dag trots att det inte känns som jag gjort något alls rent fysiskt. Förutom nöjdheten i kroppen efter ett träningspass så gillar jag nöjdheten i huvudet när jag gjort något bra i jobbet. Jag går igång på att leverera grejer, oavsett vad det är – men så länge det är bra. Det kan handla om allt möjligt, från kreativa idéer till sammanställningar. Det behöver faktiskt inte alltid vara så himla lattjo. Men – just att jobba är viktigt för mig. Det märker jag inte minst nu när jag är frifräsare och kan göra ungefär vad jag vill med min tid. Friheten i sig är inte så himla skoj om jag inte samtidigt också kan göra något vettigt. Jag gillar att jobba och jag gillar att vara ledig, helt enkelt.

Arla har under senare tid kommit med en del nyheter som innehåller mer protein. Valio också, för den delen. Det väntade några produkter från Arlas Wellness och nya serien Protein Control på mig när jag kom hem och nu har jag smakat. Dels en mjöklshake i to go-storlek som var god eftersom den inte var så söt så som vanlig yoghurt to go kan vara. Och såklart bra med extra protein. Bra att ha efter träning eller, som i mitt fall, på ultralopp om jag nu skulle få för mig att springa det igen. Jag får alltid cravings efter mjölk när jag springer långt, och absolut inte den cola som oftast serveras (och som alla andra verkar vilja dricka).

Produkterna, mjölkshakerna och de stora förpackningarna, innehåller socker – men betydligt mindre än andra sötade yoghurtar. Det finns också en naturell smak i 1 litersförpackning.