Träningsglädje

Jag kom fram till Åre i eftermiddags. Hela tiden på vägen hit tänkte jag att ”här har jag cyklat och här, och här, och här”. Jag har så himla bra minnen från den lilla cykelturen! Jag minns var jag tyckte det var enkelt och var det var jobbigt. Det jobbiga var egentligen bara på 2 ställen: backen innan Mörsil och backen vid Hålland. Jag minns var jag skymtade fjälltopparna för första gången och jag minns hur det kändes att rulla nedför hela backen ner mot byn.

När jag närmade mig berget såg jag hur det pågick febril aktivitet med att få klart byggandet av de nya liftarna. Det kommer nya stolsliftar och mer yta för skidåkning. Idag drog också snökanonerna igång – de sprutar snö så länge det är rätt temperatur och fuktighet. Och så byggs det på Draklanda precis nedanför den alpina nationalarenan. Åre rustar för ny skidsäsong och det är inte långt kvar!

Här i Åre ska jag både köra mötesrace och leva lite fjälliv. Som sällskap har jag med mig springhunden. Fint så!

När jag gick upp imorse blickade jag ut över ett frostigt landskap. Det är klart och soligt – men kallt! Gräset vad strösslat med kristaller som gnistrade i all regnbågens färger och det var himla vackert. Lika vackert är det inte att jag inte har vinterdäck på bilen ännu så det gäller att parera kyla och snö när jag åker iväg lite norrut idag. Man blir vad man äter och snart så får jag väl egna vingar och flyger iväg – så är inte sommardäcken något problem längre. Jag kan ha överdoserat med linfrö, pumpakärnor och solronsfrön på frukostgröten idag.

Förra veckan målade jag en vägg hemma i Stockholm med svart skoltavelfärg så att man kan skriva och rita på den med krita. Samtidigt köpte jag en burk sprayfärg och nu på morgonkvisten fick jag hjälp från morfar med att spraya ett renhorn vitt. Det ska upp på den svarta väggen – tillsammans med en kamin som snart ska införskaffas. Och så har jag hittat det perfekta stället att hänga upp min landsvägscykel så att den inte står i vägen i vår storstadstvåa utan hamnar på en bra plats. Cyklar på väggar är ju trendigt…

Kanske var idag sista gången som jag var ute med min Nishiki för det här året. Men annat märkligt har ju inträffat så man ska aldrig säga aldrig! Jag valde en kort runda på 32 km och såg till att träffa på den sista eftermiddagssolen. För er som känner till trakterna så körde jag Söräng-Freluga-Sävstaås-Eriknäsbo-Gäddvik-Runemo-Söräng. Det var nästan lika fint som i lördags. Jag skriver nästan, för idag cyklade jag inte lika långt och hann liksom inte samla på mig lika många upplevelser…

Det här med landsvägscykling är himla fantastiskt alltså (har ni hört den förut?) – jag är lyckorusig varje gång! Jag önskar att alla som inte cyklat racer förut verkligen fick testa på – de första tramptagen man tar är så lätta och man får sådan fart. Det är som att gå på ett rullbälte (som finns på flygplatser ibland) – det går fort och lätt – och sedan när man går av så går det trögt och långsamt (vilket får symbolisera cykling på vanlig cykel).

Jag är väldigt tacksam för den här cykelsäsongen: det har varit kul att få cykla på en ny och snabb göteborgare!

Cykel // Nishiki Limited. Kläder // Craft Sportswear. Skor // Mavic.