God morgon igen. Redan torsdag! Det blev en powerwalk runt Kungsholmen igår kväll istället för pannlampslöpning i spår utan elljus. Och fortsatt rehab för axeln. Eller, det är egentligen nacken jag gör lite rehab på. Lyfter huvudet och sådär. Banalt enkelt. Men tydligen ska det vara bra.
Och så funderar jag på hur jag ska spendera helgen. Och hur jag tänkt på Stockholm de senaste dagarna när jag varit här. Jag är ju inte stensäker på att jag trivs, till exempel. Jag längtar efter tystnad och stillhet och lugn och ro. Inte så mycket trängsel, inte så mycket folk. Jag längtar efter enkelhet och att få vara i ett helt annat sammanhang än bland de som ofrivilligt trängs runt omkring mig på tunnelbanevagnen eller i hetsen på Kungsgatan, Drottninggatan eller annan valfri gata i city. Mer fokus på mig och en helt annan omvärld än alla de människor som är runtomkring alltså. Det låter ju ego. Och kanske är det precis så.
Jag älskar min lägenhet i Stockholm. Fast fönstrena behöver lite puts…
Kan tänka mig att kontrasten mellan månaderna i Sälen och livet i Stockholm kan vara rätt påtaglig.
Åh, om du visste hur ofta jag tänker samma sak. Tänker mycket på hur jag behöver inrätta livet för att kunna bo lugnare, med kortare doser stadspluls. För den ger ändå en kreativ input i sin bästa form.
Tycker absolut inte det är ego. Eller ja, inte ”ego” på ett DÅLIGT sätt.
Klart man måste få tänka på sig själv och hur man vill leva!
Jag är likadan. Nu bor jag på en mindre ort, men hade lätt kunnat tänka mig att bo ännu mer på landet uppe på en gård i Jämtland eller liknande. En dag så kanske… 🙂
Det här med tunnelbanaoch buss är verkligen nåot som står mig upp i halsen! ( just nu bokstavligt talat dessutom) och något jag ser fram emot att välja bort från april!
Det låter alldeles fantastiskt och EGO är bra!!!