Det fascinerar mig att vi gång på gång gör fel fast vi vet bättre. Vi vet att höns i bur mår dåligt men ändå är det många som i butik ändå väljer det billigaste på hyllan. Ägg från just höns i bur. Vi vet att kedjornas kläder sys av billiga arbetare som jobbar i princip dygnet runt på fabriksgolv som nu och då rasar. Ändå går vi dit och shoppar. Vi gör grejer som vi vet är dåligt för miljön. Men vi väljer att inte ändra vårt beteende. Vi ser att modellerna på bilderna många gånger är på tok för smala ändå fungerar de ofta som inspiration och i de butiker som frontas av alltför smala på stortavlor går vi ändå och handlar. Hur kan vi göra så fel fast vi vet bättre? Är det inte fascinerande, och när man tänker närmre på det – så totalt ologiskt.
Var går gränsen för att samhällets vinning ska engagera den enskilda individen? Vi gör ju fel för att vår egen vinning av ett felaktigt handlande är större än om vi skulle agera samhällsrätt. Vi ägnar oss åt nånannanism och tänker att andra ska göra rätt istället för just jag. När slutar vi tänka så? När vårt egna barn drabbas av smalhysteri? Vår kompis? Vår granne? Kollega? Blogg vi läser? Flyktig bekant? Personer vi inte känner men som vi ser på stan – samhället? När ska vi ta ansvar för de handlingar vi utför och inse konsekvenserna av dessa?
Om vi tycker att Ryanair är skit på grund av många anledningar, när slutar vi resa med dem? Om vi tycker att Gina Tricot behöver skärpa till sig på grund av så sjukt smala modeller, när slutar vi länka till dem eller handla där? Till exempel.
Mitt inlägg kom till efter Miss Skinny. En bra kupp kan tyckas. Men här finns en kritiker. Och här en till.
Det där är intressant samtidigt som det är svårt. Vi lever i en konsumtionssamhälle och vissa är bättre bemedlade än andra.
Jag tror det ligger mycket i det.
Jag försöker verkligen välja rätt och jag hoppas att jag oftast gör det, men ibland väljer jag fel pga det är billigare eller bekvämare eller helt enkelt pga okunskap.
Det är bra att du lyfter fram detta eftersom det är viktiga grejer och det ät vi konsumenter som kan påverka.
Å snälla, läs Nina Björks ”Lyckliga i alla sina dagar”!!! Så mycket bra filosofi om konsumtion och den eviga jakten på drömmen om din egen lycka versus drömmen om en bättre värld för alla. Låter kanske flummig men hon väcker så många tankar.
Jag tror det handlar om vilka drifter som är starkast. Människans drift att passa in (köpa statusprylar/snygga kläder osv som är dåliga för miljön) är större än det mesta annat.
Jag får inte länken att funka? 🙁
Ja, det där funderar jag ganska mycket över. Det är som vi någonstans sätter på oss skygglapparna för att vi är bekväma? Jag vet inte?
Själva Miss Skinny-kampanjen är jag tudelad till: Mycket uppmärsamhet till en behjärtansvärd fråga men samtidigt triggande bilder och prat om ”sannare skönhet”. Jag kan tycka att ytan jämt, på ett eller annat sätt, ska belysas när det kommer till kvinnor vilket är rätt tröttsamt.
Skrev ett blogginlägg om det här ämnet igår. Här: http://charlottasofiaspringer.wordpress.com/2013/09/25/ambivalensen-i/.
Det handlar om den där känslan av: Stödjer jag kroppshets när jag bloggar om viktminskning? Säjer jag att alla är ok precis som de är och gör sen en motsatt handling? Är jag en sån som förfasas över burhöns och sen köper de billigaste äggen i alla fall? Hoppas någon förstår hur jag menar:-)