Det är dags att damma av det här gamla men fantastiskt viktiga citatet:
IF YOU HAVE A BODY YOU’RE AN ATHLETE
Det var Nikes grundare som sade det och det kan ha varit så att han inte alls menade på människors förmåga att röra på sig (för hälsan eller prestationens skull) – utan att han såg den enorma potentialen i att kränga löparskor men det är lite skitsamma (även om väldigt mycket står och faller med det för Nikes skull). Men det finns fler klokheter. Som:
DON’T JUDGE A FISH BY ITS ABILITY TO CLIMB A TREE (/Einstein)
Vi tenderar att jämföra någon annans bästa med vårt sämsta och glömmer bort att just den där andra inte är bäst på allt. Det är så himla lätt att fastna i den tankefällen men backa tillbaka och vrid tanken rätt. Den du jämför dig med kan mycket väl vara otroligt bra på att springa x km snabbt – men hen har andra svagheter. Och du har många styrkor. Styrkor finns det fler av än tider på lopp och vikter på gym. Och siffrorna i nyss nämnda mening definierar inte dig – om du inte är elitatlet och lever på din sport.
Häromdagen hittade jag ett nytt citat att samla på:
IF IT SCARES YOU IT MIGHT BE A GOOD THING TO TRY
Det grep tag om mig direkt och liksom pratade till mig. Och som Ulrika, som jag hittade det hos, sa: och så hoppas jag att nån stoppar det under näsan på mig den dag jag låter rädslan styra mig.
Bild från Playitas i början av september.
Mycket kloka citat över lag! Och som du säger; det sista var verkligen tänkvärt!! 🙂
Älskar dem!
Jag håller verkligen med.
Det är nästan mer strongt att köra något som man inte automatiskt har talang eller lätt för (man får jobba hårdare och dessutom får du inte samma belöning i form av t ex bra tid om du löptränar).
Jag undrar måste man vara bra på allt man gör jämt? Räcker det inte med att man vågar och faktiskt gör sitt bästa?
Risken finns, om vi alltid jämför oss med andra, att vi liksom aldrig blir nöjda med oss själva och det vi gjort eller gör, istället för att klappa oss på axeln och säga; fan vad bra jobbat.