Jag vaknade till ösregn. Hallå? Jag skulle ju ut och springa på fjället! En timma senare slutade det och jag var snabb på att byta om och köra iväg till starten av södra Kungsleden mittemot Högfjällshotellet. Molnen låg lågt och istället för fjäll var det bara vitt runtomkring. Jag drog på ett avsnitt av Spanarna i öronen och stack iväg på den asfalterade gångbanan som lutar svagt uppför. En kilometer senare stannade jag abrupt. Var sjutton låg mina bilnycklar som jag lagt i innerfickan på tightsen? De var då sannerligen inte där jag lagt dem. Panik!

Jag började springa tillbaka och mötte en del vandrare pÃ¥ vägen. Men ingen hade sett mina nycklar. Jag undrade om bilen skulle stÃ¥ kvar när jag kom tillbaka till parkeringsplatsen – det finns inte mÃ¥nga röda Mini cabbilar i Sälen och nyckeln avslöjar sig själv. När jag väl sÃ¥g bilen andades jag ut men kom ihÃ¥g att problemet kvarstod. Jag fick en flashback och mindes precis vad jag gjort när jag lämnat bilen och att jag liksom lÃ¥st den pÃ¥ avstÃ¥nd, nÃ¥gra meter upp pÃ¥ vägen. Vad hade jag gjort av nyckeln sedan – om den nu inte lÃ¥g i fickan?

Jag kände igenom alla fickor jag hade på mig. Hade den trillat i byxan? Jag hade på mig tights så det borde ju garanterat ha känts om jag haft en klumpig bilnyckel halvvägs på benet. Det var bara det att idag hade jag mina Salomon kompressionstights på mig och de är väldigt luftiga i grenen och liksom inte alls åtsittande utan snarare lite bylsiga där fram. Dessutom har de en slags inbyggd trosa så jag hade med andra ord väldigt många lager på underkroppen. Gissa vad jag hur som helst hade mellan benen. Bilnycklar! Hur märkligt som helst. Men då var det problemet i alla fall ur världen.

Istället för att springa tillbaka upp samma väg som jag redan påbörjat valde jag att springa och runda Östfjället åt andra hållet. En stig med gula markeringar ledde mig över myrar och stenrösen. För det mesta var det fullt springbart men på sina ställen lite för mycket sten. Jag mötte några mountainbikecyklister på ett ställe och när jag närmade mig Östfjällsstugan blev det fullt med vandrare. Det var som en friluftsdag.

De sista 4 km från Östfjällsstugan ner mot Högfjällshotellet är barnvagnsvänliga, först bred grusväg och sedan en asfalterad gångbana, så det var bara att springa på. Regnet klarade jag mig undan hela tiden och nycklarna hade jag fortsatt koll på. Jag behöll dem faktiskt i grenen.