Det här med klantighet alltså – igår fick jag jackpot på det. Gick hem från jobbet i vanlig ordning och sms:ade, pratade i telefon, surfade och hade mig. Instagram drar i vanlig ordning mest batteri. Att lyssna på pod eller radio drar minst. När jag började närma mig 15% batteri började jag undra var min sladd var. Eh, på jobbet – kom jag på sedan. När jag insåg det insåg jag också konsekvenserna: ingen surf på telefonen, ingen surf på datorn (eftersom jag använder telefonen till att få internet) och framförallt ingen väckarklocka på morgonen! Surfen klarar jag mig garanterat utan, även om den här bloggen är min bästa kompis. Men det här med väckningen! Panik!

Det var inget annat att göra än att gå och lägga mig tidigt (21.30) och hoppas på att kroppen själv fattade vad den måste göra: vakna i tid. Och jag måste – återigen – säga att kroppen är en sjuk magisk maskin. Jag slog upp mina gröna 05.50. Precis när första alarmet brukar ljuda de dagar jag ska morgonträna. Sedan låg jag och snoozade, återigen med kroppsinbyggd väckarklocka, till 06.30 och då gick jag upp för jag vågade inte utmana alltings förträfflighet och snooza mer utifall det hela skulle gå överstyr.