Som ni kanske anat så är det ingen semesterresa i fjällen jag befinner mig på. Jag är här för att jobba. ”Har du flyttat hit nu?” frågas jag ofta men jag tycker det där med att flytta låter så definitivt. Som om jag skulle packa ner varenda kniv och gaffel jag hade hemma i lådan. Hemma och hemma förresten, jag har många ställen jag kallar hemma. Halmstad är hemma. Lägenheten på Kungsholmen är hemma. Och mina föräldrars ställe i Åre som jag gärna åker till året om. För mig är ”hemma” inte var jag har mina grejer. För jag har många gånger insett att jag inte har så mycket ”grejer” som behövs för att kännas som hemma.
Jag har inrett mina olika hem lite så som jag tycker passar, men jag drar inte med mig alla pinaler överallt. Förutom träningsrelaterade saker då. Mitt hem är inte så mycket var jag är utan vad jag gör. Kan jag leva så som jag vill leva så kan jag bo lite överallt, i norr och i söder.
Inför fjällen så köpte jag en ny mixerstav med extra allt. I den lådan klämde jag ner sådant som är onödigt att ha dubletter av överallt. Typ chiafrön, jordsnötssmör, vaniljpulver och lite sådant. Det är inte så ekonomiskt att fylla skafferiet på alla ställen och dessutom så blir det gammalt. I stora resväskan lindade jag in min favoritkökskniv, min stora tekopp, en handtvål och ett doftljus. För några hundralappar köpte jag lite fina tallrikar på en gårdsbutik och med ens så började jag känna mig lite hemma här i Sälenfjällen sett till kategorin ”saker”. Jag och Grabben kommer att ses rätt ofta, om än inte varje dag, och det känns som att jag är på en rätt så lång spännande utflykt. Jag vet inte riktigt var den ska sluta! Kläderna i resväskan byter jag ut lite allt eftersom jag är i Stockholm. Skorna likaså. Det blir så komplicerat som man väljer att det ska vara. Det här är ju en livsstil som passar perfekt för en rutinavvisare som mig!
Det som är svårast är faktiskt när de i min omgivning börjar fråga. Istället för att bara göra så som känns bra så börjar ifrågasättandet att putta mig in i normen och det är lätt att tänka att jag kanske skulle ta och bli som alla andra ändå. Det är inte att vara annorlunda som är svårt – det är ju omgivningen förhåller sig till det som gör det komplicerat. Sedan kommer jag till sans igen och tänker att det är ju till mig själv jag ska lyssna – ingen annan. Att höra om andra som också valt andra vägar hjälper. Typ som Smaljeansen i det här inlägget. Vi känner inte varandra, men det känns liksom bra ändå. Och nog omger jag mig mest med annorlunda människor ändå. En hel hög egna företagare, risktagare och äventyrare. Det är typ inga av mina vänner som bor i radhus. Den enda som väl gör det har köpt ett i Åre.
Du har så fin inställning till livet tycker jag. Både min sambo och jag är nog lite bohemiska av oss – vi hyr en del av ett hus ute på landet som är i stort behov av renovering. Folk tycker nog att det är lite udda när de ser hur vi bor, bland orangea köksluckor och vävtapeter…Vi har valt att inte fokusera så mkt på det materiella utan värderar andra saker högre. Jag har inte ägt en TV sen typ 2010 och det tycker jag är skönt. Det viktigaste är att de val man gör känns rätt och riktiga i hjärtat, då kan det kvitta vad andra tycker. Man kan inte leva sitt liv enbart genom bekräftelse av andra.
Alltså… underbart och skönt att läsa att fler är som jag!
Trivs som fisken med att ha det så, tills jag blir ifrågasatt och tvingas motivera mina val om och om igen!
Mitt svar ”jag är sån” godtas såklart mestadels, men det sätter minsann igång tankevärksamheten och tvivlet om varför jag inte är som ”alla andra”!
Knaaasiga värld!;-)
Underbart inlägg!
Känner igen mig SÅ MYCKET i det du skriver och det andra skriver i kommentarerna. Oavsett om det gäller 1) att inte jobba med det jag har utbildat mig till, för att det känns mer rätt för mig i denna stund,
2) att vi valt att bo på ett ställe och på ett sätt som man uppenbarligen inte ”förväntas” bo,
3) att jag och min sambo är förlovade, men inte valt att gifta oss (än), ja, även det ifrågasätts av somliga trots att det är 2013, 4) att vi valt att inte skaffa barn än, trots att jag är 33!
Det är märkligt att så många har både tid och energi att ifrågasätta andras val i livet, i stället för att leva sitt liv utifrån hur de vill. Och som du skriver, det tuffaste är när de närmaste ifrågasätter och man känner sig tvungen att försvara sina val. Säkerligen skulle det vara enklare att leva ett liv utifrån normerna, men vet inte hur kul det skulle vara på lång sikt (för mig i alla fall). Tack och lov så har jag en sambo som levt sitt liv så som han valt att göra under lång tid och jag blir ständigt påmind om att inte fokusera så mycket på vad andra tycker och tänker.
Det är ingen som kommer tacka dig (/oss) i slutändan om vi skulle välja att leva ett liv som vi förväntas leva, så fortsätt att följa DIN väg.
Tack för bra och inspirerande blogg!
Maria: ja, dumma orsaker till tvivel!
Madelaine: rätt val så. härligt att göra som man vill och kunna heja fram andras val samtidigt.
Dessi: hahahaha!!!!
Annie: nä – men jämtland försvinner inte!
Nej skit i normer och sånt. Folk behöver det för att få grepp ibland när deras låda är för liten.
Jag önskar jag kunde leva i min ryggsäck men det går ju inte separerad med barn.
Home is where WiFi connects automatically 😉
Jag håller med hela drösen här om att det är ju så coolt att du breddar dig så och inte begränsar dig. Att du vågar. För mig är trygghet viktigt och där innefattar fast jobb b la. Kanske är jag lite orolig om jag inte har kontroll.
Därför tycker jag det är läckert att läsa om andra som vinklar livet på annat sätt och tror på sig själva.
Det smittar av sig.
(Fast jag är rätt kul ändå 😉 )
Precis så.. Jag är nu äntligen (?) färdigutbildad sjukgymnast och PT men valt att inte jobba med något av det nu. Jobbar istället heltid med reception, som ger mindre pengar men mer livsglädje för mig nu. Och ändå känner jag ofta att jag måste försvara mitt val i oändlighet och att tvivlet kryper fram, fast endast JAG vet vad JAG mår bra av…
Pigg&Duktig: exakt så!!
Det är ju coolt att ha flera hem ju :).
Jag måste bara tacka återigen för all härlig inspiration!!
Jag tog mig äntligen i kragen och tog med kameran ut i skogen och tog några träningsbilder och jag är supernöjd.. kommer bli mycket mer såna framöver 🙂
Ha det gott i Alperna!
Kram Ulrica
Amen!
Jag vet inte hur många frågor jag fått om hur vi ska bo och när vi ska bli ”på riktigt” för att jag huserar i två städer. Tyvärr har jag själv ställt frågan inombords eftersom ”alla andra är sambos och skaffar två (fast numera tre) barn”. Jag frågar inte dem varför de valt det och egentligen borde jag själv inte få frågan eller ännu mindre, fundera över det själv. Man kan ju faktiskt göra preciiiis som man vill! 🙂
Baksidan? Man packar upp och ner jävligt ofta och det är himla tråkigt när man glömmer sin laddare 🙂
Vevve: det vore ju perfekt!!
Åsa: kram!
Ella: puss!
Elin: många frågar med en suck och en pust. inte alla dock.
Anna: 😉
Louise: absolut, radhus är toppen!
Anna: det var absolut inte så jag menade så om du uppfattade det så ber jag om ursäkt. jag älskar de vänner jag har som bor i radhus. eller ja, just nu är det bara en. jag växte upp i radhus. de som följer normen blir oftast inte ifrågasatta, det är ju så självklart – så du behöver inte vara så defensiv i din uppfattning att jag föraktar den. normen är fin för den som gillar den.
Jessica: u2!
Träningstajtsen: haha finns faktiskt ingen story bakom – men det är verkligen ett grymt radhus!! jag är inte heller riskbenägen. bara lite äventyrlig. 😉
Hahahaha, snälla utveckla det här med radhuset. Gissar att rätt skojigt resonemang ligger bakom. Jag fattar att folk frågar, alla äro vi nyfikna i nån mån. själv önskar jag att jag var mer riskbenägen, det kommer och går lite det där. En är som en är.
Du är perfekt, precis så som du är! Du är hemma där din själ bor och dit följer vi dig. LOVE YOU!
Gillar din blogg men gillar inte riktigt vilken ton du har när du säger att dina vänner minsann inte bor i radhus, som att det skulle vara något tråkigt att välja att bo i radhus? Vad är det som du tycker är fult i att följa ”normen”? Hur vet du att inte vissa av dessa människor kanske tillochmed bryter mot sin/sin omgivnings norm när de väljer att bo i radhus.. Gillar som sagt din blogg i övrigt men är lite trött på skrytet om att folk minsann är så äventyrliga och att det är tråkigt att vara ”svensson”. Ha det gott
Ditt liv verkar toppen och jag tror kanske att folk är mer nyfikna än ifrågasättande. Men jag tror förstås också att folk i radhus kan vara egenförtagare, äventyrare och riskbenägna.
Tycker din boendelösning verkar grym! Det bästa av allt liksom! Om det inte vore för barnen hade jag lätt kunnat ha det så! Fortsätt leva som du vill och mår bra av. Ingen har rätt att ifrågasätta det!
Frågar folk eller ifrågasätter dem? Vad är det de tycker är så ”anmärkningsvärt” att de måste ifrågasätta, tänker jag?
Det är skönt att slippa ’flytta’ och bara bo på lite olika ställen. Själv ska jag absolut inte flytta heller! Om mindre än en vecka. Till ett annat land. Panik!
Du gör så jäkla rätt Sara. Alla måste få leva sitt liv.
Många frågar antagligen för att de beundrar dig.
Jag beundrar dig! <3
p.s Måste säga att jag saknar dig nu.
Spännande!
kommer du arbeta där i vinter också?
så du kan åka massa nedför mellan arbetspassen tänkte jag?