Träningsglädje

Jag vaknade imorse och spenderade hela förmiddagen med känslan att jag hade tråkigt. Och att jag inte orkade göra något åt det. Och jag vet så väl att när det är så – och jag verkligen inte gör något vettigt – så blir jag förr eller senare på ruskigt dåligt humör. Grabben vet det också, så han var ivrig att få iväg mig för att göra något – ja vad som helst. Jag hade sedan Annika Sjöö lade upp det här passet tänkt att köra det men det blev liksom aldrig av. Men när jag satt i soffan som bäst och begrundade saker och ting så fick jag plötsligt fart under fötterna och begav mig ut för att köra ett relativt kort men intensivt fyspass. Jag modifierade det lite och körde amrap 20 minuter baserat på:

• 100 hopp med hopprep (jag körde med speedrope vilket snärtade fint på benen när jag missade – men det är bra fart på repet)
• 10 kliv på box
• 10 rodd i multibalance trainer
• 10 benböjshopp i multibalance trainer
• 10 utfallssteg i multibalance trainer

Ett fint pass och att köra det amrap style var riktigt bra. Tiden gick FORT! Annika passade på att lägga upp ett till pass dagen efter som ser ut såhär. Monsterpass! Även Lofsan är riktigt bra på att lägga upp utmanande pass som man kan sysselsätta sig med på hemmaplan. Tack till er!

Friskis & Svettis utegym

Tights, tröja och skor // Nike

Träningsredskap i påsar // Casall

Kung Uggla spelade på Solgården samtidigt som vi hade bokat bord på Restaurang Salt i Tylösand. Inte Halmstads bästa mat (definitivt bra nog) – men absolut bästa upplevelsen. Min pocherade röding serverades samtidigt som en blodröd sol doppade sista strålarna i vattnet och samtidigt som hundratals, ja kanske tusen, människor diggade till bra musik i sanddynorna bland filtar och tända grillar (och en och annan öl i handen). Sommarkvällen i Halmstad satt fint efter såväl brutalt cykeläventyr som en timmes powerwalk i varm eftermiddagssol.

Utsikten från Restaurang Salt i Tylösand

Ska du cykla i Halmstad och vill ha en utmaning som heter duga? Cykla El Diablo! Det är en nätt liten runda på dryga 55 km som tar dig från Halmstad till Oskarström mot Simlångsdalen och sedan tillbaka till Halmstad igen. Mellan Oskarström och Simlångsdalen är det inte ens 2 mil men jävlar vad det går uppför och ibland lite nedför. Min största utmaning hittade jag strax efter att jag vänt mot Åled i Simlångsdalen: en rätt så kort men ohyggligt brant backe där jag gick på mina allra lättaste växlar och ändå önskade att jag hade en växel till. Jag visste att om jag slutade trampa skulle jag aldrig hinna få loss foten och det enda säkra var att jag skulle ligga på marken. I den backen skrattade jag inte! Men när jag väl kom upp fnissade jag lite ändå för herregud vad den här rundan bygger starka cykelben.

Minns ni cyklisten Susanne Ljungskog som varit bäst i världen och vunnit VM-guld i linjelopp? Hon kommer från Oskarström och El Diablo var hennes hemmarunda. Om jag var lite kaxigt stursk inför den här cykelturen så var jag det garanterat inte efteråt. Däremot väldigt skakig i benen.