Jag är hemma från Norge och det med besked. Tvättmaskinen går på full fart och jag har fått diagnosen typ gubbvad. Sjukt sexigt, eller hur! Tack för den Norge. Ni hade vackra vyer, kristallklart vatten som var alldeles turkost, renar som gömde sig i gräset och magiskt solsken och dramatiska berg. Men att dra på mig en åkomma i vaden hade jag verkligen inte lust med.
Eftersom den konstiga känslan i benet inte gav med sig över natten eller när jag var ute och gick (haltade) en sväng så bad jag den här superkvinnan om tips på bra naprapat. Några timmar senare låg jag på behandlingsbänk hos Joakim på Specialistgruppen och fick stötvågsbehandling. ”Som en spa-behandling” sa han för att beskriva känslan jämfört med när jag körde stötvåg på min hälsena för några år sedan. Stötvågsbehandling på en muskel jämfört med på typ ben gör inte ont, jag skulle gärna göra det varje dag om jag fick. Det är mycket skönare än vadmassage som jag personligen tycker är outhärdligt.
Efter lite googlande på gubbvad så tycker jag inte att mycket av symtomen stämmer in, förutom att jag har ont i själva vaden, och inte heller har jag fått samma rekommendation på övningar och sådant som jag har läst mig till. Jag ska inte göra tåhävningar och sådant – däremot stärka upp mina vrister lite genom olika övningar med gummiband. Sedan ska jag fokusera på intervaller den närmsta tiden – fast kanske inte just idag. Joakim påpekade att mycket är individuellt – man ska vara lite försiktig med allmängooglande alltså (min slutsats). Nästa vecka ska jag tillbaka till Specialistgruppen igen. Undrar om man får låna hem en sådan där stötvågsmaskin över sommaren?
Anneliten: skönt, min känns mycket bättre såhär en halv vecka efteråt
ER: tydligen är det där mycket individuellt och jag rekommenderades inte det helt enkelt – mina svagheter låg någon annanstans
Varför inte excentriska tåhävningar?
Ett par veckor tror jag – rätt snabbt.
Jeanna: vissa grejer kan man nog lämna i tullen…
Fitnesscoachen: haha ja!
Anna: alltså, när jag sprang kom det växande. det small aldrig till, det högg aldrig. det var mest som att springa med riktigt mycket träningsvärk på ett enda ställe. nu såhär efteråt gör det ont i frånskjutet av steget, eller när vaden liksom ”jobbar”. det gör inte ont att trippa fram (för då använder jag inte vaden på det sättet) – men mer ont att gå. det är precis i mitten och i princip på ett enda ställe. där är det ömt när jag trycker… jag är stel i vristen och har under några veckor liksom längtat efter att någon naprapat eller kiropraktor liksom ska justera mina fötter för det känns som om jag haft en låsning. men går man inte till nån, ja då händer liksom inget. direkt efter stötvågen (som faktiskt var rätt skön) så kändes vaden mjukare och fotleden också lite mer rörlig. som sagt, skulle gärna låna hem den där manicken…
Anneliten: hur snabbt gick det över?
Gubbvad har jag haft. Eller i alla fall en muskelbristning som naprapaten kallade gubbvad. Kanske för att retas. Jag har en massagedelfin http://www.ergoff.se/100-massagedelfin) – en eldriven grej med en kula som vibrerar – den är skön på vader.
Jag som också dras med en mystisk vad som saknar diagnos blir naturligtvis nyfiken på dina symtom… kan du berätta mer? Tänk om jag också har en gubbe i vaden…
Nä men typiskt! Och ja, det är nog den mest osexiga skadan man kan drabbas av, ung som gammal, man som kvinna!
Jamen vad spännande att ta hem den och behandla lite varstans 😉 Nä, hoppas verkligen att vaden kryar på sig snabbt! När jag hade ont i vaden i somras var faktiskt intervaller, eller snarare springa snabbt överlag, det enda som inte gjorde ont. Eller i alla fall mindre ont. Krya!