Jag är hemma från Norge och det med besked. Tvättmaskinen går på full fart och jag har fått diagnosen typ gubbvad. Sjukt sexigt, eller hur! Tack för den Norge. Ni hade vackra vyer, kristallklart vatten som var alldeles turkost, renar som gömde sig i gräset och magiskt solsken och dramatiska berg. Men att dra på mig en åkomma i vaden hade jag verkligen inte lust med.

Eftersom den konstiga känslan i benet inte gav med sig över natten eller när jag var ute och gick (haltade) en sväng så bad jag den här superkvinnan om tips på bra naprapat. Några timmar senare låg jag på behandlingsbänk hos Joakim på Specialistgruppen och fick stötvågsbehandling. ”Som en spa-behandling” sa han för att beskriva känslan jämfört med när jag körde stötvåg på min hälsena för några år sedan. Stötvågsbehandling på en muskel jämfört med på typ ben gör inte ont, jag skulle gärna göra det varje dag om jag fick. Det är mycket skönare än vadmassage som jag personligen tycker är outhärdligt.

Efter lite googlande på gubbvad så tycker jag inte att mycket av symtomen stämmer in, förutom att jag har ont i själva vaden, och inte heller har jag fått samma rekommendation på övningar och sådant som jag har läst mig till. Jag ska inte göra tåhävningar och sådant – däremot stärka upp mina vrister lite genom olika övningar med gummiband. Sedan ska jag fokusera på intervaller den närmsta tiden – fast kanske inte just idag. Joakim påpekade att mycket är individuellt – man ska vara lite försiktig med allmängooglande alltså (min slutsats). Nästa vecka ska jag tillbaka till Specialistgruppen igen. Undrar om man får låna hem en sådan där stötvågsmaskin över sommaren?