Jag vaknade imorse och behövde inte gå upp för att cykla. Jag behövde inte tänka. Inte ladda. Inte bry mig om väder och vind. Bara gå upp och äta frukost. Jag registrerade ändå hur himlen såg utanför och den var mörk. I Åre kan det fortfarande vara vackert när det är mörkt och molntungt. Renfjället utanför fönstret var bäddat i vita slöjor och jag hade ingen brådska med någonting.

Lagom till lunch träffade jag en vän och efter god mat promenerade jag mot naprapat för lite service på kroppen. Inte benen, faktiskt. De mår i stort sett prima. Däremot ville jag få koll på rygg och axlar. Efter 30 minuter ont som gjorde gott kände jag mig som ny. Jag hade en del triggerpunkter som behövdes lösas upp men min kropp verkade må rätt så bra trots 60 monotona mil och jag gick därifrån stärkt av det utlåtandet. Annars kan man ju bli rätt så nedslagen då naprapater, likt tandläkare, kan få en att tro att både det ena och det andra är fel och att katastrofen är nära. Jag hade en frisör som var lagd åt det hållet en gång också.

På eftermiddagen åkte jag och morfar till Tännforsen för att höra dånet från allt vatten som nyligen släppts på. Det är ungefär dubbelt så mycket som vanligt och vi stod länge och tog in upplevelsen från forsen och fallet och krafterna i vattnet. När vi åkte hem hann jag knappt mer än att vända i dörren innan jag promenerade iväg på middag. Jag hade Sofy i lurarna och fick höra lite mer om Be your best som hon arrangerar i höst. Jag tror på att man ska göra sin grej och det gör hon verkligen. Dessutom gör hon det riktigt bra!

Den här dagen avslutades, liksom gårdagen, med champagne och riktigt trevligt middagssällskap innan jag vandrade hemåt strax efter klockan 22 med en fantastisk kvällshimmel som sällskap. Ljus och vacker, precis som livet.

Åreskutan iförd tröttmössa

Färgglatt på Torget

Årebarn

Livat i forsen

Bubbel och fruktsallad – Pernilla är världsbäst på att blanda goda smaker

Vackert kvällsällskap när jag gick hemåt