Jag har inga problem med att en PR-byrå kontaktar mig och vill att jag tävlar ut produkter eller att jag för egen del ska testa grejer – utan ekonomisk ersättning. Det är liksom det en PR-byrå gör: jobbar med icke betalda kanaler. Till skillnad från exempelvis en mediebyrå som placerar rätt grejer i rätt kanaler utifrån sin kunds räkning. En PR-byrå ska såklart också fokusera på att få ut budskap (eller produkter, tjänster eller vad det nu kan vara) i rätt kanaler och här rankar olika ställen olika högt utifrån målgrupper, läsare och så vidare. Men – många PR-byråer är glada att få ut något alls. Jag läser ibland upprörda bloggare som är arga på PR-byråer eftersom byrån inte vill betala för platsen men hey, det är lite det som i grunden är grejen med PR!
Saker och ting förändras över tid och i ett digitalt landskap så finns det fler saker som spelar in. Nu handlar det inte bara om exponering längre, utan inlägg som länkas blir en del av ett digitalt ekosystem som också har andra värden ur andra aspekter. Inlänkar är sådant som har en prislapp exempelvis. Det hävdar ofta bloggare till PR-byrån. Men, länkar är sällan (även om det ibland händer) något som liksom ingår i PR-byråns uppdrag. Man vill mest åt exponeringen så att man kan visa kunden att kolla, såhär många inlägg genererade den här kampanjen.
Jag hävdar bestämt att det digitala landskapet påverkar organisationer på flera sätt och flera olika avdelningar – men organisatoriskt så är man inte riktigt redo. Vem ska ha hand om det digitala? Marknadsavdelningen? Produktutvecklingarna? Informationsansvarige? Consumer insight – om man har en sådan? Ledningsgruppen? HR? Kundservice? Alla berörs och alla är relevanta mottagare och deltagare i frågan om vilken nytta kommunikation med digitala påverkare tillför – men organisatoriskt sett så är det ärligt talat inte supertight mellan dessa avdelningar. Ni som någon gång arbetat i gränslandet mellan till exempel sälj och marknad vet förmodligen vad jag menar!
Med det sagt: de flesta företag som kontaktar mig är byråer av någon form. Någon vill ha länkar, en annan vill ha exponering. Vissa vill köra en barter och senast idag blev jag erbjuden ett armband mot en länk. Jag behöver inga armband så jag tackade nej utan att bli särskilt upprörd. Orka, liksom. Däremot blev jag för några veckor sedan kontaktade av ett nystartat företag med en nystartad sajt som designar t-shirts med tryck på. Man ville att jag skulle designa en tröja åt dem. Och att jag skulle marknadsföra den här tröjan på min blogg och hänvisa till deras sajt. Med andra ord: komma på produkten och sedan hitta kunderna. Kul grej, inledningsvis. Det var bara det att jag skulle göra det utan att ha något för det: ingen ersättning, ingen trafik (hallå, en nystartad sajt) men jo, visserligen en inlänk (hallå, en nystartad sajt – vad är värdet på den länken?). Jag undrade vad jag skulle vinna för det och fick svaret att det är ju ”kul”.
Hallå, come again?
Varför jag ska designa och marknadsföra en t-shirt som säljs på en nystartad sajt med den enda ersättningen i form av ”det är ju kul” är för mig en fråga utan vettigt svar. Ursäkta, men kul betalar inte min hyra. Kul betalar faktiskt inte ens mitt webbhotell. Kul är inte en anledning varför jag ska dra trafik till någon annan utan en realistisk chans att jag får trafik tillbaka. Kul hade kunnat vara tillräckligt om det gått pengar till välgörenhet eller något annat bra men kul är inte en anledning till varför jag ska göra jobb där jag inte vinner ett enda dugg och där allting går till en annan persons ficka. För kul kan jag ha ändå.
Jag gillar PR. Jag är intresserad av nya grejer och nya saker och nya upptäckter och nytt hitten och datten. Jag gör väldigt lite saker för pengar, för mig så finns det ofta andra värden än ekonomisk vinning. För mig betyder PR att jag får testa och sedan tycka och tänka precis vad jag vill om det – även i bloggform. Och det gör jag. Så snart det är pengar inblandade så har jag åtagit mig något. Det är en affärsdeal. En annan grej. Då ska jag helst gilla det jag promotar på förhand för ärligt talat vore det en mardröm om jag får ersättning för att promota något jag ogillar. Dessutom raserar det mitt förtroendekapital något enormt. Klart ovärt!
Så nä. Jag kommer fortsätta tycka att debatten om att man ska pröjsa för PR är rätt märklig. Däremot är samarbeten en helt annan grej. Och innebär helt andra premisser. Och det är där ersättningsaspekten bör komma in. För jag tycker inte heller att bloggare ska undersälja sig.
Jättebra inlägg. Jag jobbade på ett företag som gjorde temabilagor till DN, unt, sydsvenskan etc förut, och när jag hade rast (jobbade på layout-avdelningen) gillade jag att gå och lyssna på säljarna när de satt i telefon. I hörlurarna kunde jag lyssna på deras säljsnack, och jag tänkte ofta att herrejesus vilka PENGAR som läggs på en yttepytte-ruta i en GRATISbilaga (100 tusen är standard och småpengar, typ) – men samma företag tycker vi bloggare ska göra samma sak gratis? Många bloggare når dessutom ut till en viss specifik målgrupp i mycket större utsträckning än tex då en temabilaga med unt?! Men som bloggare får man ofta känslan av att man ska vara… tacksam och glad (?) för att få prooova en produkt, medan företaget sedan kan lägga ”de riktiga pengarna” på en liten ruta i en bilaga som förmodligen (och ofta) inte når i närheten av samma stora publik. Men men 🙂 bara en tanke!
PS: du är grym. Lyssnade på din pod ”ett underbart liv” på repeat under morgonprommen härom dagen. Kunde inte hålla mig från att springa glädje-skutt sista biten hem… TACK, för att du är så vettig och bra.
Ibland är det bra att vara så liten som anneliten så att inga PR-företag i världen göre sig besvär 🙂
Har förresten börjat lyssna på Träningsglädje talks – underbar ju! Den ska jag göra pr för på min ytte-pytte-blogg alldeles snart.
Bra inlägg & jag håller med i mycket. Tycker även att vi bloggare måste ställa krav. ”Den där t-shirt-design-grejen” t.ex. har jag själv råkat ut för & såg till så att jag får en viss % av försäljningen. Dessutom skriver ju jag om träningsmode..
Men det är svårt tycker jag ibland & som bloggare lär man sig hela tiden.
Grymt bra skrivet Sara!!! Applåder 🙂
Great minds think alike! 🙂
Upp&Hoppa: ja, det är ju en ytterligare kategori. lite all over the place! fast just kolsyreexemplet är klassisk pr-grej som jag skulle klassa som pr-grej. även i tidning!
Jag blir oerhört frustrerad när det är ”mittemellan”-byråer som hör av sig. Dvs, som både gör pr och mediaköp. För ofta ska då bloggaren vara pr- men de köper andra kanaler, dr bloggen absolut skulle kunna fakturera för det jobbet. Det värsta exemplet är när det köps in media, till en plattform där bloggaren ska ge content. Gratis. Rysning på den.
Säg exempel: Ett känt märke vill tävla ut en kolsyramaskin på min blogg. Jag svarar att vill ni ha det utrymmet ( för jag brukar inte normalt tävla ut kolsyreapparater) kan de få köpa detta mot faktura och att det märks med annonssamarbete eller sponsrad tävling. Det tycker bolaget är synd, eftersom det var ju en så bra idé och det skulle varit ”kul” och de har tyvärr ingen budget. När jag ser den tävlingen hos andra, då blir mina och andras prislistor naggade i kanten. Och bolaget har budget. För tidningar.
Pr är pr är pr – det är okej, men gränslandet. Nä, där är jag offantligt trött.
Åsa: 🙂
Fitnesscoachen: bra att du är kräsen, jag tycker man inte ska skriva om allt – däremot kan det vara intressant att skriva om det man är intresserad av. men är det opröjsade inlägg ska man självklart vara ärlig. det är ju det pr går ut på och det är därför det inte heller är betald plats.
Tajtsen: japp, fast annonsplats och pr är 2 olika saker. annonsplats kostar självklart. pr – en annan femma. men jag förstår att det är en tolkningsfråga också, vad pr är.
Pilla: jo, visst. hade det varit ett stort bolag hade jag också haft egen vinning i det – men är det ett nystartat företag har de allt att vinna och jag ingenting. inte heller så många mindre bloggare.
Katarina: tack
Helena: absolut! finns stort värde i redaktionell press också och där jobbar pr-byråerna på typ samma sätt. inte pröjsad plats.
Webbredaktör: förstår vad du menar och jag möter det varje dag, fast från ett annat håll. hoppas organisationerna mognar!
”Vem ska ta hand om det digitala?” Amen to that sister! Jag är ensam webbredaktör inom en organisation där ledningen är lite äldre och låtit sig frälsas (ja detta är en anonym kommentar…) av webb-gurus att shoppa loss hos byrån och se till att vi utvecklar nya kanaler och content-tunga plattformar med avancerade funktioner. Men inte satsar en spänn på organisation till att förvalta dem. Eller att vem som helst ute på avdelningarna med lite tid över kan göra det oavsett kompetens. Känns tyvärr som det är rätt vanligt…
Intressant inlägg. Självklart finns det ett stort värde i bloggarnas målgrupp.
Du är bra!
Bra inlägg men ang. T-shirt designen, allt handlar ju i grund och botten om tid v.s pengar så visst hade du tiden men inte pengarna kanske du hade nappat just för att få ”meriten” att ha designat en t-shirt som kan leda till något annat större och bättre samarbete som är mer lönsamt i framtiden. Jag förstår hur de tänker en annan bloggare som inte är lika framgångsrik som dig kan mycket troligt nappat på att ”jobba gratis”.
Klurigt det här tycker jag. För egen del bryr jag mig inte om några småpengar att tjäna. Däremot bryr jag mig om principen, att om någon vill ha annonsplats bör man betala för den. Särskilt om förfrågan kommer ifrån någon som lever på att sälja. Dock tycker jag för egen del att det räcker alldeles utmärkt att få en produkt, en rabatt, what ever. Samtidigt får jag lätt ångest över att jag nog själv har varit för bestämd i den åsikten, nu när jag läser ditt resonemang. Mycket bra och givande inlägg!
Jag har blivit mycket mer kräsen med vad jag skriver om. Jag vill antingen ha betalt eller få testa och tycka ärligt, annars får det vara. Bara att tävla ut en grej och inte få nåt själv, nä det verkar konstigt.
[…] Här hittar ni ett bra inlägg om PR och annons på blogg. Håller med henne till mångt och mycket. […]
Bra skrivet!