Halmstad stoltserar också med blommande träd och jag önskar att de såg ut såhär hela sommaren. Men, på ett sätt så är den allra bästa tiden just nu. När allt slår ut och börjar blomma. Ljusgrönt och skirt och så vackert och fint. Sedan blir man liksom van. Tar det gröna för givet.

Jag minns hur jag för några vårar sedan sprang min favoritrunda runt Frennarp här i Halmstad och verkligen såg skillnad dag för dag. Hur allting slog ut och blev sådär fantastiskt blomstrande, grönt och levande. Så var det också idag.

Framåt kvällen drog jag på mig löparkläderna och begav mig iväg tillsammans med Grabben. Vitsipporna stod fortfarande som allra bäst i backen men även löven på träden har slagit ut. Grabben coachade mig genom ett gäng intervaller och medan sekunderna tickade ner fokuserade jag på annat istället för att tänka på flås och trötthet. Trots att jag låg nära maximal anstängning var det som att jag tog in varje nyutslagen liten blomma vi sprang förbi. Kikade på varje litet löv som slagit ut. Varje träd. Varje liten vitsippa.

Intervallfacit blev 15 minuters uppjogg och 15 minuters nedjogg och däremellan 30, 60, 30, 60, 90, 60, 30, 60, 30 sekunders intervaller.

Såhär kan man se ut när man inte tränar.