Träningsglädje

Efter gÃ¥rdagens intervallpass höll Hans och Amelia frÃ¥n AHN Kiropraktorerna en nyttig föreläsning om sÃ¥dant som kan vara bra att veta för att undvika skador – framförallt de som är löprelaterade. Löparknä, benhinneinflammation, stukningar, sträckningar och en del annat avhandlades – och pÃ¥ slutet visade de praktiska övningar med self myofascial release-teknik, dvs ”ligga pÃ¥ rulle” (nej vi pratar inte cykel). De poängterade vissa bra grejer som är bra att pÃ¥minna sig om: belasta inte för mycket när du ligger pÃ¥ rullen (använd inte hela kroppstyngden frÃ¥n början om du inte är van vid det till exempel). Det ska inte göra sÃ¥ ont att du grimaserar – dÃ¥ gör det ingen nytta! Undvik att rulla över benbitar – fokusera pÃ¥ mjukdelarna (annars kan irritationer och inflammationer uppstÃ¥ – rulla dig inte till ett löparknä alltsÃ¥)!

SATS har en klass som är byggd pÃ¥ self myofascial release – men du kan lika gärna använda Casall T.O.D. (appen) för inspiration. I den finns bÃ¥de program och enstaka övningar att träna efter. Under gÃ¥rdagens föreläsning visade Amelie bland annat dessa övningar:

Det syns inte så väl med Amelie rullar en boll på framsidan av vaden och flexar och sträcker ut foten (i en dynamisk rörelse). Bra för att motverka onda benhinnor!

Rulla vaderna – anpassa tyngden. Du vill inte alltid ha hela kroppstyngden när du rullar. Ont är inte alltid bäst.

Den här ska jag hem och göra. Känns som jag kan behöva den! Rumprullning.

Insida lår glömmer jag ofta bort att man kan vara tight i. Förmodligen är jag inte ensam. En tight insida lår kan ge upphov till löparknä.

Till dagens intervallträning räknade jag nästan 40 personer. Graden på termometern har jag ingen aning om men det var så varmt att många sprang i shorts och linne. Jackorna låg avslängda och svetten glänste i pannan. Nästan som sommar.

Jag är oändligt kräsen med att springa i grupp. Det kan vara det bästa – och det värsta – jag vet. Att springa i en grupp som inte är synkad med mig är en mardröm. Att känna alla andra dra ifrÃ¥n är starkt demoraliserande. När sÃ¥ alla ledare gör detsamma kan man faktiskt packa väskan och gÃ¥ därifrÃ¥n. SÃ¥ tänker jag. Och sÃ¥ gör jag. Därför är jag sÃ¥ väldigt petig med att vara sist in pÃ¥ de pass jag är med och leder. Täten tar Grabben och Ingmarie, de är snabba. Men jag vurmar sÃ¥ för de som kämpar i skuggan av de fartstarkaste – för den glöden och kämpaviljan är sÃ¥ himla häftig att känna. Träningsglädje deluxe. Det finns inte ett uns i deras insats som är mindre värd än de som leder klungan! I en träningsvärld som domineras av siffror och hastighet som mÃ¥ttstock sÃ¥ är det viktigt att pÃ¥minna sig själv om att det finns andra värden. Annat att klappa sig själv pÃ¥ axeln för. Och det är min högsta önskan frÃ¥n de pass jag är med och leder, att de deltagare som springer med mig ocksÃ¥ känner samma sak.

Vi hade avsatt 120 minuter till det intervallpass som kördes strax före lunch. Varje minut behövdes. En lång(!) uppvärmning, löpskolning, stegringslopp, intervaller, nedvarvningsjogg och stretch. Intervallerna bestod av 5 serier innehållandes 30 sekunder intervall (+30 sekunders vila), 60 sekunders intervall (+60 sekunders vila) och 90 sekunders intervall (+60 sekunders vila). Det satt som en smäck.

Jacka // Craft. Tights // Nike. Skor // Adidas (Marathon 10 – favoriterna!)

Medan du kanske sov vaknade vi till solsken. Tittade på temperaturen på telefonen och frös. Såg framför oss hur nollgradigt kändes och kom ut till en verklighet med lite frost i skuggan. Medan du sov sprang vi på stranden på Tylösand. Vaknade till liv under knallblå himmel och med havet vid sidan om som tills idag lugnat ner sig och var nästan stilla. Sand under skorna och tystnaden av morgon. Medan du sov värmde vi näsan i solen. Och kände hur luften tinades upp och allt det kyliga försvann. Så pass att vi stannade nere på stranden och mjukade upp kroppen med lite yogainspirerad dynamisk stretch. Nästan bikiniväder, beskrev Ingmarie det senare.