Träningsglädje

Jag var en sväng hemma hos Strong Day igÃ¥r. Vi tittade pÃ¥ en konsert med Beyonce och jag kände att det är lite härligt att hänga med en ungdom. Eller sÃ¥ kanske det bara är jag som egentligen aldrig riktigt varit sÃ¥dan som kollat musikvideos och sÃ¥ trots att min generation är uppväxt med MTV. Vi pratade en del om att Beyonce var fantastiskt vältränad och att det mÃ¥sta vara sjukt jobbigt att dra av en extremt fysisk workout pÃ¥ 2 timmar och samtidigt sjunga – för det är sÃ¥ hennes konsert är uppbyggd. Och jag sa att istället för att träna inför lopp och sÃ¥dant sÃ¥ borde man kanske träna som om man skulle ut pÃ¥ turné.

NÃ¥gra timmar efter jag yttrat det där läser jag BodyComfs inlägg om att man inte mÃ¥ste vara bäst. Mina tankar börja spinna och jag funderar pÃ¥ att sÃ¥ mÃ¥nga bloggar som jag läser springer för att persa, slÃ¥ tider och en massa annat jobbigt. Precis som det ofta är med cykling och andra konditionssporter. Och jag tänker att det är som om vi tappat bort tanken om att det är okej att träna för att träna. Det är okej att springa för att det är en härlig konditionsform som gör oss välmÃ¥ende. Det är ett sÃ¥dant hysteri kring mÃ¥l och mÃ¥lsättningar. FrÃ¥gor som ”vad tränar du för?” eller ”vad har du för mÃ¥l i Ã¥r?” att det är som att man missat tÃ¥get om man inte har ett tydligt svar.

Jag förstår samtidigt att instegskänslan när man påbörjar en ny sport är att man gör det för att det är roligt. Och att det sedan är naturligt att trappa upp och sätta mål och tänja gränser och träna för att bli bättre. Det är bra. Lika bra är det också att träna för upplevelsen. För att det är härligt att nöta asfalt. För lyckorusen efter att ha kämpat i backar. För härliga utedagar på cykeln och för den goa känslan av trötta muskler i kroppen efter ett styrkepass på gymmet. Lite som att träna inför en turné alltså. Utan fokus på tider och vikter. Mer fokus på känsla. Att kroppen ska klara det man utsätter den för. Om det så handlar om att uppträda på scen eller sitta på kontor eller kunna leka fullt ut med sina barn. Träna inför din turné!

Jag bjuder nog vänner och familj oftare pÃ¥ brunch än pÃ¥ middag – det är lite roligare och faktiskt lite enklare tycker jag. Ställ fram ett fulldukat frukostbord och alla blir glada. Krydda med lite lyx och servera lite senare än klassisk frukosttid och voilá du har en brunch!

Min söndagsbrunch bestod av äggröra (klassiker!), kallrökt lax och prinskorv. Fruktsallad och granola och vaniljkesella. Juice på rabarber. Och så dessa gluten- och laktosfria amerikanska pannkakor som dessutom hamnat i många svenska hem via tidningen Buffé. Så klockrent goda och enkla så det finns inte. Havregyn, banan, ägg, citron, kardemumma, kanel och lite honung. There you go!

Nästa helg springer ett gäng fantaster TEC: Täby Extreme Challenge. En bana pÃ¥ 1 mil springs antingen 8 eller 16 varv. Ja, det kan ta ett helt dygn eller mer. Min vän Annie ska springa och det är synd att jag inte kan vara där – men jag kommer heja frÃ¥n andra sidan Atlanten. Banan bjuder pÃ¥ bÃ¥de asfalt och trail – men det verkar i alla fall inte vara isgata. Inte just nu i alla fall. En hel vecka Ã¥terstÃ¥r ju faktiskt…

PÃ¥ temat trail kommer här nästa del i Asics videoserie: om trail, om pain och om att springa för att uppleva. ”It’s easy to kill your body, it’s easy to kill your brain – but it’s possible to change”.