Träningsglädje

Nu finns ett till podavsnitt uppe där jag tar mig an meningen med livet. Det är mitt tredje podavsnitt och man kan lätt bli hooked på detta! Denna gång lämnar jag er utan cliffhanger – istället lämnar jag ämnesönskningarna fria till er. Vad vill ni att jag pratar om? Stort som smått – shoot!

Har du ännu inte hittat till Träningsglädje TALKS så hittar du dem här om du inte lyssnar via smartphone, eller här på iTunes (iTunes är lite sega men det uppdateras snart). Har du en smartphone så välj en app där du kan lyssna på podcasts och sök på Träningsglädje TALKS.

Jag gjorde en variant på glutenfria brownies och kallar det cupcakes istället! Cupcakes med jordnötstopping, hur låter inte det! Denna gång höftade jag rejält och gjorde en anings annorlunda jämfört med det här receptet.

Basen är fortfarade 1 förpackning svarta bönor som jag sköljde och mixade till slät puré. Sedan rörde jag ihop tillsammans med 1 msk kokosolja, en blandning av hasselnöts-, mandel- och kokosmjöl (några matskedar kokosmjöl och resten mandelmjöl och hasselnötsmjöl så att det totalt blir drygt 1 dl – behövs det mer på slutet så är det mandelmjöl jag använder), en sväng chiafrön, några matskedar kokossocker, 4 ägg, lite bakpulver och vaniljpulver och så supermörk smält choklad.

Denna gång gräddade jag i muffinsformar. 15 minuter i 180 grader. Medan cupcakesen kallnade mixade jag frosting på kvarg och frysta hallon och en annan sort på jordnötssmör och kvarg. Båda smakerna var goda och passade fint, hallontoppingen blev mer bärig (duh!) medan jordnötstoppingen blev mer mäktig.

Måndag morgon och jag har haft en skön start på dagen. Vaknade strax före 6. Snoozade en liten stund. Gick upp och rullade ut yogamattan och gjorde lite rörlighet och tänkte att detta måste jag verkligen göra oftare. Detta ska jag göra oftare! Jag är oändligt stel just nu. Jag märker det främst i vristerna men är alltid konstant stel i höfter och rygg. Sedan lade jag mig på sängen en stund och lyssnade på P1 Morgon och trafiken som börjat komma igång där utanför fönstret. Solen sken och jag var nöjd och lite lycklig.

Jag har en väldigt fin helg bakom mig – och har mycket roligt att se fram emot. En förhoppningsvis varm vår. En skön sommar. Träningspass och upplevelser. Massor med tid med Grabben. Lite för lite tid med vänner och min familj tyvärr eftersom jag reser runt så ofta. Jobbuppdrag som byts ut mot andra. Visserligen extremt osäker framtid rent inkomstmässigt som egen företagare – men det får jag bara oroskänslor kring om kvällarna. Jag är en trygghetsnarkoman men som lever för äventyret. Nu är jag snart mitt i det och det är lika kul som det är skrämmande. Det gäller både min cykeltur till Åre som allehanda andra livsutmaningar. Men, som jag brukar tänka: hur svårt kan det vara?