Alltså. Jag blir så himla glad av att träna! Jag var på SATS ikväll och körde cykelintervaller ute i gymmet och avslutade med lite styrketräning och jag var glad när jag gick därifrån. Träning är bästa lyckopillret helt klart och jag blir lite ledsen när jag tänker på dem som inte alls känner så. Som bara har jämförelser för ögonlocket. Som jämför kroppar, tider, vikter och andra siffror. Jag önskar jag kunde programmera alla sådana tankar. Trycka på knappen med träningsglädje och skruva åt vredet med träningsångest. Eliminera alla jämförelser och bara känna kickar över den egna kroppens förmåga att jobba. Att känna livet studsa i varenda cell och muskelfiber och låta varje droppe svett liksom glänsa lite extra. Det finns de som fattat grejen med motion på recept. Det har framtidspotential!