Har ni sett hur ljust det är strax efter sexsnåret nuförtiden? Om inte: ställ klockan tidigt i morgon och upptäck den aspekt i vårens smygande antågande som är mest påtaglig.

Jag var uppe med tuppen för att gå på morgonspinning. Tänkte fylla på med intryck inför min egen klass på Blogger Boot Camp på lördag. Borde anat oråd när morgonklassen inte hade en enda person på väntelistan. Det har blivit en måttstock som sätter förväntningarna.

Det som är både en tjusning och en ren och skär pina med spinning är att så mycket beror på instruktören. Att instruktörer (eller klassdesignern) har olika musiksmak är bara att acceptera och bör väl aldrig egentligen föreligga för någon form av kritik. Man gillar rock, eller så gör man det inte, till exempel. Däremot tycker jag att man som instruktör bör se till att man har bra ljudkvalitet på sin musik och att man presenterar på ett bra sätt.

Men absolut grundläggande grejer som att prata så att alla hör eller genomföra sin spinningklass på ett sådant sätt som är säkert för deltagarna är basics. Morgonens klass instruerades utan av en person som vars pedalvarv gick galet snabbt (alltså verkligen GALET snabbt) från start och där definitionen av intervaller (21 stycken) var att man skulle speeda upp ytterligare. Fullkomligt hysteriskt.

Det absolut bästa jag tog med mig från min utbildning som cykelinstruktör är att aldrig bestämma klassupplägget efter musiken. Sätt alltid klassupplägget först – därefter anpassar du musiken. Det gör en sådan enorm skillnad och jag tycker att det skapar en mening med klassen. Att konstruera en klass baserat på när SHM kör refräng känns tokigt.