Gränsdragningen mellan reklam, PR och redaktionellt innehåll blir allt mer flytande i både bloggvärlden och traditionella medier. De flesta större tidskriftsförlag bygger upp avdelningar för ”kreativa format/paketeringar” och ”content cooperation” och liknande för gemensamma reportage, advertorials eller event – på samma sätt som det finns TV-program där idén kommer från (eller utvecklats tillsammans med) annonsörer. Tänk ”Färjan” och Viking Line eller ”Room Service” och Målarmästarna.

Men samtidigt blir annonsörer också allt duktigare på att förstå värdet i det samarbetet. Ju större frihet bloggaren eller journalisten får av annonsören i att göra eget innehåll, ju större trovärdighet hos läsaren för det som skrivs, och därmed också i slutändan ju större fördel för annonsören (så länge som deras produkter och tjänster förtjänar det). Fördelen med transparensen som nätet trots allt erbjuder är ju att det är lättare att se igenom och avslöja överdrifter och felaktigheter, så det handlar allt mer om att helt enkelt göra bra saker och vara öppen för lyckas.

Mats: tack för definition. Angående BMW så var ju motprestationen att vi faktiskt använde bilarna – vilket är en skillnad från PR då. Men om de var bra nog att skriva om fick varje enskild individ bedöma – och där kom ju PR-motprestationen upp. Men det finns ju väldigt lite sponsring i bloggvärlden då – det borde främst vara då man köper sig en yta, t.ex. ett riktigt sponsrat inlägg – och då går ju det under marknadsföringslagen och får inte vara dold(?).

Ett litet tillägg – precis som Sara skriver så är det viktigaste för såväl bloggare som traditionella journalister för att skapa förtroende transparens och öppenhet. Inte minst eftersom skillnaden mellan reklam och journalistik är att reklam måste vara sann, eftersom den bedöms enligt marknadsföringslagen medan journalistik bedöms enligt tryckfrihetslagen.

Tyvärr är detta en gråzon med många olika definitioner och gränsdragningar. Sponsring och eventföreningen definierar sponsring så här: ”Sponsring är associationsmarknadsföring; en affärsmässig metod för kommunikation, marknadsföring och försäljning. Sponsring bygger på ett kommersiellt avtal mellan (normalt) två parter där ett företag betalar för kommersiella rättigheter till ett evenemang, en person, organisation, ett projekt etc.” http://www.sefs.se/omsponsevent

En ”sponsring” utan förväntan på avkastning för den som sponsrar bör snarare kallas donation, gåva eller mecenatverskamhet. Så den här gången håller jag inte med om exemplen. När Statoil sponsrar Melodifestivalen så ger det inte bara exponering för Statoil i samband med TV-sändningarna, utan det finns ett antal andra kommersiella samarbeten som att t ex CDn med bidragen säljs exklusivt på Statoil ett antal veckor innan den är tillgänglig övriga handeln. Utan att veta övriga detaljer om sponsoravtalet så kan man anta att Statoil också borde ha ett antal biljetter till varje schlagerfestivalinspelning och en hel del andra rättigheter och möjligheter, men däremot har man troligtvis inte någon påverkan på hur själva innehållet i schlagerfestivalen blir. Och att BMW lånade ut bilar skulle jag kalla för en PR-insats och inte en sponsoraktivitet, om det inte finns något avtalat om exponering eller motprestation.

Bra skrivet :)!
/Från en pr-brutta!!!

Klaruschka: ja, i den bästa av världar skulle jag skriva det – men frågan är om det är så intressant ändå? jag förstår också din grej vad gäller val av ord: samarbete eller sponsring. jag känner att vid ett samarbete så är man 2 om det på ett annat sätt än vid sponsring. men, det där är nog en tolkningsfråga. att alla deltagare som åkte till ramundberget för några veckor sedan (oavsett om det var bloggare eller ej bör tilläggas) fick åka bmw var ren sponsring. precis som statoil sponsrar melodifestivalen. ett samarbete är ju mer av ett utbyte. men, som sagt – bara min åsikt. 🙂 och absolut absolut absolut – jag uppmanar alla att vara kritiska alltid. i reklam, när man läser tidningar – och även bloggar. gäller alla aspekter och alla vinklar. och absolut, läsare ska inse sitt värde. men man ska också förstå vad man läser.

ja, det kanske hade varit en god idé att även förklara när och varför man tackar nej till vissa företag/produkter. definitivt mer transparent iallafall. sen förstår ju jag också att du inte vill/har tid/lust att sitta och blogga om sådant hela tiden.

men jag kan inte komma ifrån att jag tycker termen samarbete istället för sponsring låter som en positiv omskrivelse. det är varken första eller sista gången man byter ord på en sak/företeelse för att få det att låta mer positivt. jag tycker du lyfte fram sponsringens (eller, om du vill, samarbetets) kärna ganska bra i en kommentar tidigare ang bmw när du skriver
”dessutom är det väl så att sponsorgrejer sällan är dåliga? det är ju just då som sponsorer passar på att visa upp det allra bästa”.

här är på sin plats att vara kritisk, en uppmaning både till dig och oss läsare. och egentligen är det väl på tiden att alla vi läsare också inser vårt värde?

Klaruschka: japp, håller med om stycke 1 – här är det viktigt att bloggaren inser sitt värde. det blir ju bara problematiskt om bloggaren inte gör det, eller ljuger om omdömet. kanske hade du haft mer förtroende om jag skrivit om alla företag jag tackar nej till – då hade du som läsare sett att jag gjort ett aktivt val. nu ser du som läsare bara de jag faktiskt vill jobba med – och det är lite synd. vad är det för skillnad mellan samarbete och sponsring? en tolkningsfråga? ofta handlar samarbete om att ge åt båda hållen. när det handlar om kläder ger jag ofta input tillbaka till produktutvecklingen eller så. därför

Grejen är ju transparens. Inom reklam är ”testemonials” en av de mest säljande metoderna. Gärna då från en ”auktoritet” inom området, någon man gillar och som man har förtroende för, någon med personlig integritet. Alla dessa faktorer spelar in för hur man uppfattar reklamen. Genom bloggen skapas en nästintill personlig relation, dessutom till en tydlig, avgränsad målgrupp vilket gör att det är mumma för annonsörer (som dessutom kan erbjuda skamliga deals och inte inse exklusiviteten i att direkt nå sin målgrupp, men det är en helt annan fråga).

Dock måste ju även du hålla med om att det kan bli problematiskt. Jag personligen känner att all denna exponering av sponsrade varumärken och produkter har prövat tålamod och gjort att jag inte läser ert träningsnätverks bloggar särskilt entusiastiskt längre. Sakta, sakta nöts de där orden som du betonade ”gilla” & ”förtroende” ner. Det är en fin balansgång och trots att jag tycker att du verkar öppen med det du tycker så blir jag misstänksam. Jag undrar t ex varför ni skriver att ni har samarbeten med olika företag och inte rakt ut att ni är sponsrade? Varför denna omskrivning? Återigen, transparens.

Härligt inlägg det blev! Tydligt – och det är ju just det som behövs – tydlighet! Klockrent!

Bra inlägg Sara! Själv är jag en riktigt grön rookie och inte ens börjat fundera något åt det hållet, men skulle det bli det i framtiden så håller jag ju med till fullo. Man kan inte gilla något man egentligen ogillar – det syns igenom till slut.

Karin: kanske för att man liksom vill göra rätt för sig? 🙂 håller med om att diskussionen borde handla om att ta tillräckligt betalt – en svår nöt. att ta betalt för pr är en sak (och görs ju egentligen inte, eftersom det är just pr) – men det är heller inte så lätt att ta betalt för ren annonsering och det är konstigt. jag tror det handlar om att det blir så väldigt knepigt med den kontaktkostnad man använder i massmedia som tv och så. men det går inte att jämföra äpplen och päron. tack för kommentar!

Jag förstår inte varför detta verkar vara en ”het potatis” för stora bloggar. Hey, jag antar att det antal besökare du har är större än för ett medelstort magasin. Att då väga vad regelbunden annonsering i ett magasin kostar mot vad ett samarbete med en väl utvald blogg ur företagsekonomisk synvinkel ger absolut tyngd åt bloggaren. Jag är övertygad om att dina samarbetspartners känner att de får värde för pengarna och jag hoppas att du som avsändare också får den ersättning du förtjänar med den varumärkesuppbyggnad du hjälper till med sin trovärdighet.

Jag tycker diskussionen istället skulle handla om varför inte det är ett större ”affärsområde” och huruvida bloggare tar tillräckligt betalt. Olika bloggare har olika approach, och det påverkar såklart trovärdigheten. Sen är du oerhört tydlig med samarbeten och prover du får. Till sist är det ju alla vi bloggkonsumenter som måste läsa bloggar lite mer kritiskt, på samma sätt som vi inte litar på allt annat vi är mottagare av i annan media.

Gillar din blogg!

Ett klokt inlägg av en klok bloggerska!

Så sant Sara! Bra skrivet.

Och gratis är inte gratis med tanke på tiden det tar att testa & skriva om prylarna – därför får man göra sina val. Själv skriver jag medvetet om flera olika klädmärken eftersom min blogg inriktar sig mycket på träningsmode. Men jag är alltid ärlig med vad jag gillar och inte gillar.

Klok! Jag är själv på inga sätt sponsrad (ha ha skulle gärna vara!) och jag tipsar inte så jätteofta om inköp, men när det sker ska det vara av en orsak. Det kan vara att jag gjort en ordentlig research för vad just jag ska köpa utifrån våra behov och sen kan jag tipsa om det. Det ska vara saker man kan stå för. Jag tänker att jag har ju bott på ett fjäll nu i 10 år och nånting har jag lärt mig om utekläder, material, skor och lager på lager. Sen får man ju hoppas att det man tipsar om tas emot på det sättet också. Som just ett tips 🙂

Väl formulerat! Jag håller med dig och tycker att spons av inlägg är helt okej om bloggaren själv kan stå bakom varumärket.

Så sant Sara! 🙂

Kajsa: ja – journalister är utbildade men, kanske finns här en skillnad mellan ”glossy magazine”-journalister och fackpress/dagspress-journalister? min erfarenhet från redaktioner och tidigare pr-arbete är sådan. sedan håller jag klart med dig att det är trist att läsa REKLAM oavsett var man läser den: men det är ett aktivt val att vara sponsrad, oavsett om man är sportstjärna/kändis eller annan typ av ”influencer”. på funbeat och andra forum är skillnaden att du får information från flera olika håll om en produkt, samlade på ett ställe. på en blogg du läser frekvent får du informatiom om en produkt från en person du vars preferenser du känner till. men återigen: förtroendefrågan är det centrala här. är det en bloggare du inte känner förtroende för så spelar det ingen roll ändå.

Klok som alltid!

Jag läser ofta din blogg och gillar den. Bra och intressant för vardagsmotionären. Men här håller jag inte med dig här. Det finns en skillnad mellan bloggare och journalister: journalister har utbildats i att hantera just olika typer av PR riktat mot redaktionen. Det har inte en bloggare.
Jag tror inte heller att gemene bloggläsare är INTRESSERAD av varumärken på så sätt att man vill läsa redaktionell reklam. För alla andra än den som blir sponsrad är varumärket nämligen ointressant, det viktiga är funktion och pris hos produkten. Bra att du är öppen med vilka som sponsrar dig – men gällande förtroendet så har du i alla fall från min horisont fel – vetskapen om att ett inlägg är ”köpt” gör att jag inte kan tolka det somkonsumentupplysning utan snarare som en annons. När jag letar efter texter om varumärken letar jag mycket hellre på forum som funbeat. Där antar jag att inläggen inte är sponsrade, och jag kan därmed få ett mer rättvisande omdöme om en produkt.

Du är öppen, rak och smuslar inte. Du har mitt fulla förtroende.

Mycket bra skrivet Sara 🙂

bra inlägg!

Sara: ja, funderingar från en skidlift i -22. 😉

Funderingar från en skidlift?! Bra skrivet Sara.