Blå himmel, nypistat, solsken. Och minus 20 grader. Det är något visst med kalla temperaturer och Ramundberget. Det kalla gör världen lite mer magisk: snön gnistrar som om den vore beströdd med diamanter och det är ååååh och aaaah var man än vänder sig. Jag har mina sponsorer Craft och Marmot att tacka för att jag inte frös idag! Mitt röda skidställ är som gjort för kalla dagar – men jag ska nog köpa tunnare skalvarianter (jag kommer att välja Marmot även då – jag är riktigt nöjd med det jag åker i nu). Det är ju inte alltid man åker alpint i en massa minus! Ett lager underställ och mitt skidställ var faktiskt allt som behövdes för att hålla mig varm och lycklig.

Fjällgården i Ramundberget bjöd på fjällfrukost en masse och framför brasan i stora matsalen. Full pott. Däremot blev det ingen skate eftersom de inte hade stavar i min längd på lager. Skiduthurningen på TopSport förvånade mig (och många fler!) stort på grund av en persons extremt dåliga service (jag blev åtsagd att jag ”var för lång för skate”) men det blev delvis uppräddat av hans kollega – som var riktigt bra och hjälpsam. Men det visar på hur varje person faktiskt är så otroligt viktig för gästupplevelsen. Och överlag så är det bra här uppe. Personligt och gemytligt! Något jag tidigare konstaterat här.

Det finns inte en tillstymmelse till liftkö och de enda som egentligen åker i backarna är vi och ett stort gäng som vi antar är blivande skidinstruktörer. Uppe på restaurang Tusen drack vi 71%-ig varm choklad med grädde och efter några fler åk åt vi lunch på Fjällgården igen. När det började mörkna drog vi på oss pannlamporna och tog 5 km längdskidåkning i gula spåret. Det var kärvt före och jag hade grymt fäste – men obefintligt glid. Minus 20 kändes en del i lungorna och vi tog det lite piano och kände frosten bita fast i ögonfransarna. Man kan lugnt säga att vi fått en ordentlig dos med frisk luft – och bara äkta vara.