Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
På dagens schema stod julgranshuggning. Mormor och morfar var tveksamma inför uppgiften – de hade inte kunnat hitta någon bra gran. Inte konstigt tyckte jag, det är ju i Stockholm som alla hälsingegranar står enligt skyltarna. Den gran som vi till slut högg ser definitivt inte ut som de präktiga mångahundrakronorsgranerna på St Eriksplan…
Hur som helst, mormor hade sett ut en godkänd gran på markerna. Hela julgranshuggararmén tog sparkar och yxor och promenerade dit. Var ska vi gå, undrade vi när vi inte förstod att granen ett stenkast från grusvägen var en 12-metersbjässe och att det var ”vår” gran eftersom det var toppen vi var ute efter. Snön var nästan midjehög (enligt triathlonmätning) men sådär lätt och pudrig, så vi pulsade dit.
Vi turades om att såga och så till slut föll granen. Men toppen hamnade i ett skruvstäd mellan 2 andra träd – och klämdes liksom fast! Aj aj vår gran, utbrast vi och fick till slut nöja oss med en hörngran. Ja, alla sidor är liksom inte lika fina och den är lite sned och lite vind så den kräver ett hörn så att man kan gömma fulsidan. Men vi har en gran och i morgon ska den kläs.
Julgranshuggararmén
Snö!!
Morfar sågar…
Efter ett tag puttar vi på…
Mormor undrar hur det ska gå!
Där föll den!
…och fastnade!
Dags för frakt!
Mamma bär granris
Och här är den!