PÃ¥ dagens schema stod julgranshuggning. Mormor och morfar var tveksamma inför uppgiften – de hade inte kunnat hitta nÃ¥gon bra gran. Inte konstigt tyckte jag, det är ju i Stockholm som alla hälsingegranar stÃ¥r enligt skyltarna. Den gran som vi till slut högg ser definitivt inte ut som de präktiga mÃ¥ngahundrakronorsgranerna pÃ¥ St Eriksplan…
Hur som helst, mormor hade sett ut en godkänd gran pÃ¥ markerna. Hela julgranshuggararmén tog sparkar och yxor och promenerade dit. Var ska vi gÃ¥, undrade vi när vi inte förstod att granen ett stenkast frÃ¥n grusvägen var en 12-metersbjässe och att det var ”vÃ¥r” gran eftersom det var toppen vi var ute efter. Snön var nästan midjehög (enligt triathlonmätning) men sÃ¥där lätt och pudrig, sÃ¥ vi pulsade dit.
Vi turades om att sÃ¥ga och sÃ¥ till slut föll granen. Men toppen hamnade i ett skruvstäd mellan 2 andra träd – och klämdes liksom fast! Aj aj vÃ¥r gran, utbrast vi och fick till slut nöja oss med en hörngran. Ja, alla sidor är liksom inte lika fina och den är lite sned och lite vind sÃ¥ den kräver ett hörn sÃ¥ att man kan gömma fulsidan. Men vi har en gran och i morgon ska den kläs.
Julgranshuggararmén
Snö!!
Morfar sÃ¥gar…
Efter ett tag puttar vi pÃ¥…
Mormor undrar hur det ska gå!
Där föll den!
…och fastnade!
Dags för frakt!
Mamma bär granris
Och här är den!
