Träningsglädje

Jag och Annika bröt ut i glädjekram över snön som föll när vi promenerade hem från Wagamama där vi träffat Annie över en middag. Äntligen liksom! Och precis några timmar efter det att vi bytt till vinterdäck på bästa sommarbilen Charlie.

På vägen hem gick jag inom Ica för att köpa några pepparkakor – sedan blev det hallon och pepparkaksglass. Nyttig sådan! Nästa pepparkaksglass ska bli onyttig och med pepparkaksdeg (tänk glass med brownies eller cookie dough – fast pepparkaksdeg istället)!

Min nyttiga glass innehöll turkisk yoghurt och hallon och en skvätt grädde och lite vaniljpulver. Jag mixade allt och lade sedan i glassmaskin (jag har en från Philips) där den fick stå och bli till glass i typ 40 minuter. Mot slutet strösslade jag i pepparkaksbitar. Sedan åt jag vintrig glass medan snön yrde där ute.

Läser i Dagens Media om att Karii Traa ska släppa ut ett får klätt i ull (mer än sitt eget) i stan – som ska ”jagas” så att man kan fota sig själv med det och lägga upp bild och hashtag i sociala medier.

Vilken. Jäkla. Risk!

Jag fattar vad man vill åt. Man vill ha en snackis likt den BMW Mini gjorde när man skulle hitta en Mini Cooper i Stockholm och tagga den. Det är bara det att det är skillnad på ett får och en bil. Man skriver i artikeln på Dagens Media att fåret har tillgång till mat och vatten. Men ett får som jagas i stan? Det är en enorm risk för Kari Traas varumärke. Artikeln i Dagens Media har en del negativa kommentarer och med detta inlägg kommer ännu ett. I övrigt tycker jag att Kari Traa har snygga bilder på sin hemsida som man blir glad av men nu tycker jag att Kari Traa lämnar en besk tråkig känsla i kroppen.

Det här är det Kari Traa som jag gillar. Inte får i stan.

Jag har landat hemma i soffan. Den är faktiskt extremt skön! Tidigare idag hängde jag på Intersport innan Nike Run Club och råkade få syn på ett par rätt roliga träningstights. Det är lite Annika över dem. Inte så mycket Sara – så de fick hänga kvar på galgen även om de var roliga.

När det blev kväll samlades löpare utanför Intersport och så sprang vi. Jag hejade fram alla som sprang intervaller. 5 långa backintervaller följt av 5 långa trappintervaller. Heja heja, liksom. Vilket också namnet på Martina Haags bok om löpning. En rätt rolig bok på hundratalet sidor som man lätt läser ut på en flight mellan Valencia och Dusseldorf – på en timme eller två alltså. Det var en eller två rätt roliga timmar och ett annorlunda lästips.