Ibland dör jag lite över att jag har en del åsikter och inte kan vara tyst. Det är i ärlighetens namn rätt jobbigt. Alla håller nämligen inte med och även fast det är typ det bästa som finns när man har olika åsikter så är det också jobbigt. Det är då man ska inse att man inte ska låta någon annans annorlunda åsikt förminska en, fick jag lära mig igår på Twitter. Point taken. Gör ni det med, om ni skulle tycka olika än det jag kommer att skriva nedan.
Jag har precis slösat bort 55 minuter av mitt liv på en morgonklass body balance och det fick mig att fundera på gruppträning på ett väldigt generellt och grovt generaliserande plan. Gruppträning kan vara superbra och allt det där men ärligt talat, under 55 minuter body balance där många av övningarna är rätt komplexa och faktiskt kräver mer än att bara titta på vad instruktören gör (och i många fall inte ens det eftersom man ofta står i sådana positioner att det enda man ser är golvet eller taket) så är det inte många övningar som landar rätt i kroppen. Att lyssna hjälper inte det heller: instruktionerna är få och tveksamma, som att säga att man ska sätta ena foten framför den andra när man ska springa.
Sin vana trogen så kikar man (läs: jag) ibland runt i salen för att leta efter minsta lilla tecken på att någon av de andra deltagarna tycker att en viss position är jobbig men det är sällan något som går att utläsa (förutom på magövningarna då, de tenderar att kännas även när man gör tekniskt inkorrekt). Det ser många gånger inte ut som den övning som instruktören just demonstrerar ändå. Antingen för att 1) den är alldeles för svår för de flesta 2) den är alldeles för svår för de flesta 3) den är alldeles för svår för de flesta. Och just det, 4) den är alldeles för svår för de flesta.
Punkt 1, 2, 3 och 4 är helt okej om instruktören är bra på att förklara syfte och teknik med den övningen. Då leder stela försök till smidiga positioner ändå aha-upplevelser och blir en bra plattform för utveckling. Om inte, så blir det waste of time. Om inte den tränandes syfte med klassen är att ”röra på sig” såklart. Sådär lite allmänt, om man typ inte gör det annars. Det är inget fel med det – men det är inte mitt syfte. Och därför är många gruppträningsklasser inte heller den bästa träningen som jag kan göra.
Någonstans i träningstutvecklingskurvan bör man ta en funderare kring det där med ”den bästa träningen för mig”. Det handlar nämligen inte om att ”all träning är bra träning” när det kommer till att träna smart. All träning är bra träning hör bättre hemma när det handlar om ”motion”. Smart för min del innebär att jag vill få in träning som fyller mitt behov på 10 timmar per vecka. Dessa 10 timmar ska innehålla rörlighetsträning, högintensiv träning, stärkande av mina svagheter och underhåll av mina styrkor och en del annat – så att jag utvecklas och blir bättre. I mitt fall handlar ”bli bättre” om stärkt hälsa på alla plan eftersom jag inte tränar för att bli bäst i värden, bäst i stan eller ens bäst på nåt i min trappuppgång på Kungsholmen.
Gruppträning ligger precis rätt i träningsutvecklingskurvan för många människor. För de som vill ha okej allmänträning och för de som redan kan de olika momenten i klassen och gör tekniskt rätt utan instruktioner. Gruppträning kan ge många magiska ögonblick tack vare den gruppdynamik som många gånger uppstår. Att träna tillsammans ger kickar som ensamträning ibland inte kan ge. Därför kan gruppträning också vara smart träning om man söker ”rolig” träning. Men många gruppträningsklasser har mycket att lära vad gäller pedagogik och instruktioner.
Jag är ingen dansare men jag tycker att dans är en träningsform där många instruktörer är duktiga på pedagogik och lära ut så att man får deltagarna med sig. Det syns tydligt när man förstår – och när man inte gör det. Exakt samma tydlighet behövs i mer styrkebetonade tekniska klasser. Men eftersom det inte är lika tydligt när någon gör rätt eller fel så läggs inte fokus på teknik, syfte och känsla. Och det är synd, för deltagarnas skull.
Jag har tidigare applåderat gruppträningskonceptet PT-cirkel och jag gör det igen. Det är en form av gruppträning där jag ofta upplever att jag får individuell och pedagogisk coachning. Jag gillar också den typ av yogainstruktör som inte bara säger att jag ska sträcka här eller där utan som också berättar varför och hur det ska kännas. Då kan jag på ett mycket enklare sätt hitta rätt i positionen. Jag förvånas över cykelpass där jag uppmanas att stå eller sitta utan få veta hur trött jag ska bli. Ibland är jag så pass hemma i träningsformen att jag tänker själv. Ibland är jag helt utanför min comfort zone och har faktiskt ingen aning om hur jag kom på den utomordentligt dåliga idén att slösa bort 55 minuter av mitt liv i en sal som inte ger mig nästan någonting. All träning är inte bra träning.
Jag vet att detta är ett gammalt inlägg, men där satte du ord på mina tankar jag hade under bodybalance passet tidigare idag!
Jag har tidigare gått på yoga och tycker att det har varit bra träning, men bodybalance passet som gjorde mig bara irriterad för att det var krångliga positioner och dåliga förklaringar. Det gick inte heller att se vad instruktören visade. Det känns som ett sådant pass är ihopkokat så att det ska finnas någon del som passar alla! Jag håller med om att det är dålig träning och i fortsättningen ska jag gå på vanlig yoga! 🙂
Glad Påsk! 😀
Ooooj, det här inlägget hade jag missat och det till min förfäran!
Bra skrivet, MINST sagt!!! Jag håller med ovan kommentatorer: Du sätter ord på MINA tankar… och AMEN!=)
Gruppträning är lika bra nu som när jag började för 12 år sedan. Och det är alltid en utmaning både fysiskt och tekniskt. Som du säger, en grov generalisering.
Och med ”alla” menade jag alla i tråden. Tills ditt inlägg. Och det var ju uppfriskande, med en annan åsikt!
Med överkvalificerad menar jag inte för vältränad, som jag skrev betraktar jag mig inte som särskilt vältränad. Vad jag menar är att ha en kroppskännedom som ligger på en högre nivå än instruktören/instruktionerna och därmed inte passa för de passen. Det betyder inte att man inte kan få ut något, men då kanske man måste lägga till ganska mycket egen tolkning, och då kan det exv vara så att ens tempo inte passar med klassen. I mitt fall innebär det ofta att jag blir för långsam, för att jag försöker hitta in i en rörelse, eller en muskelgrupp, och då har ledaren redan lämnat den. Men man kan följa ledarens temp och få till en massa rörelse, som väl iofs inte skadar, men bara är marginellt ”nyttig”.
Jag tycker gruppträning kan vara fantastiskt skoj, ffa olika danspass.
MEN det sista passet BodyBalance jag var på så upplevde jag precis det du skriver nu. Var inte alls nöjd, kändes konstigt och inte rätt. Tänkte att det var för att jag kört mycket Ashtanga men det kanske helt enkelt bara berodde på instruktionerna, eller avsaknaden av dem för att hitta rätt!
Jag tänkte på detta när jag tränade ikväll. Har precis köpt träningskort för jag behöver motivation för styrketräning bla. Men jag upplever ofta att tempot blir alldeles för högt under många pass för att jag ska klara av att göra övningarna korrekt. Det kan väl vara ok emellanåt men det kan också leda till skador. Jag kan själv se i spegeln iblan att min teknik suger men jag blir aldrig korrigerad
Soffan: haha ja jag hade ditt namn för ögonen när jag skrev detta. därför vet jag att du observerade att jag aldrig skrev ut les mills någonstans i detta inlägg – för det här inlägget handlar inte om les mills. 🙂
Jag tycker det är befriande när det finns åsikter, när man gör sig lite obekväm för en stund. Det ruskar om. Kritiskt tänkande/kritiska ögon måste alltid finnas. Du är vaken, skärpt och ifrågasätter. Hur ska något annars kunna utvecklas.
Jag tänker inte kommentera ditt inlägg Sara, vi vet att våra åsikter går totalt isär när det gäller träning, att du avskyr allt jag älskar, och att jag tycker allt du gillar är UUURTRÅKIGT 😛 . Däremot vill jag gärna svara på ett par av kommentarerna 🙂 .
Madde och Petra: Anledningen att Les Mills instruktörer inte får gå runt under klassen är att det händer så mycket saker hela tiden, så det hade blivit fullständigt ohållbart, ingen hade vetat vad de skulle göra. Däremot om man är två instruktörer på en BODYBALANCE t ex, så får gärna den andra instruktören gå runt och hjälpa till, så länge det är en på scenen så att deltagarna har någon att följa.
Mik: Att man skulle kunna vara ÖVERKVALIFICERAD och därmed inte kunna gå på förkoreograferad träning är ju helt befängt. Jag har själv dansat balett sedan jag var fyra år gammal, har tränat hårt och arbetat med min kropp i hela mitt liv, är utbildad i anatomi och fysiologi, jobbar med träning på heltid, samt är licencierad i sju olika gruppträningskoncept, och jag är minsann inte överkvalificerad. Däremot så kan jag förstå att vissa klasser är svårt och går fort för mindre träningsvana personer, och jag kan förstå att människor gillar olika grejer, men överkvalificerad köper jag inte. Jag opponerar mig även mot ditt ”alla håller med”. Alla håller INTE med. Gymmen fylls med tusentals människor varje dag som inte håller med. Och jag håller inte med.
Jag är ju själv instruktör och tänker varken försvara eller förkasta gruppträning. Jo, iof, lite försvara blir det ju, då jag själv har kommit till att älska (en del) av gruppträningen. Jag tycker det är upp till var och en att hitta det träningssätt som passar en själv bäst.
Men jag håller med både här och där av det du säger och i kommentarerna. Ja, en del av utbildningarna är för korta (fast det tycker jag gäller en hel del PT-utbildningar också), en del instruktörer borde verkligen utvärderas och också komma ihåg att man är där för sina kunders skull, inte för att vara någon lysande egostjärna på scen.
Det är också otroligt viktigt att inte nöja sig med att kunna koreografin, det du förmedlar är ju än viktigare. Jag instruerar både förkoreograferade pass som LesMills men också egenkoreograferade pass, som jag lagt ner mitt eget hjärta i, och det är någonting jag ständigt vill utveckla och jobba vidare med. Just för att kunna förmedla både teknik, känsla och träningsglädje.
Jag älskar att du vågar dela med dig av dina tankar, och inte är rädd för att sticka ut hakan. Och jag hoppas verkligen människor i gruppträningsbranchen kan skilja på konstruktiva tankar och smart feedback och inte känna sig förminskad eller försöka förminska den som kommer med denna smarta tankegång. Heja!.
[…] All träning är inte bra träning […]
Dessa funderingar har jag nästan dagligen då jag jobbar på en träningsanläggning. Just igår skrev jag ett inlägg som heter ”vilken är den bästa träningen?”, där jag går igenom min syn på min och mina klienters träning. Läs och se om du håller med! http://malinhernstrom.wordpress.com/2012/09/17/vilken-ar-den-basta-traningen/
Ha, alla (skummade bara men ändå) håller med dig. Jag med! Ibland har jag faktiskt varit förvånad över att se att du går såpass mycket på gruppträningspass eftersom jag uppfattar dig som överkvalificerad! Jag är själv överkvalificerad utan att vara särskilt vältränad – eftersom jag just som du skriver, vill veta var det ska kännas, och inte bara i bästa fall försöka efterlikna en form, som kanske inte alls funkar på min kropp, för att den är för lätt eller för svår. På min Pilates-klubb är vi aldrig mer än 12 och det är underbart. Men även där märker man att en del ledare mer fokuserar på att göra bra ifrån sig där framme än att hjälpa oss att komma åt olika muskelgrupper.
Å, du måste komma på yoga med Lena på Zenit (lunchpasset) någon gång! Världens härligaste människa med genomtänkta program varje gång, humor och insikt. Känner att jag lärt mig något efter varje gång, även om det ofta är lite lite för svårt för mig. Det enda är att man får hänga på låset och boka prick två veckor i förväg, för hon är poppis…
Anna: det låter fantastiskt!
Jag håller helt med dig och är 100% övertygad om att det i många fall beror på att instruktörernas utbildningar är extremkorta. Du blir ju gymyogalärare på en helg vilket är HELT BEFÄNGT! Ungefär lika befängt som att du skulle kunna bli personlig tränare eller dietist efter två dagar. Och som Fitnesscoachen säger här ovan, att Les Mills-instruktörer inte får gå runt och visa/korrigera … vad är det för pedagogik?
På mitt gym är vi max 15 pers per klass och det räcker mer än väl. Ifall någon behöver extra mycket hjälp kan det egentligen behövas två instruktörer, där en fokuserar på nybörjarna. Våra kettlebellspass har tex alltid två personer av just den anledningen och då får alla den coaching de behöver.
Hej alla: vill bara poängtera att jag ingenstans i det här inlägget har nämnt les mills eller att jag tränade för en dålig instruktör idag. Jag tränade bodybalance just den här gången, men tycker att det jag skrev gäller för rätt många förkoreograferade klasser oavsett var det kommer från. inte heller var instruktören sämre än någon annan jag gått för. det jag ville poängtera var snarare gruppträning rent generellt. 🙂
Jag älskar bodybalance men mina favoriter bland instruktörer i bodybalance fann jag i Oslo. Jag vet inte vad det är som gör det men jag har inte någon gång tror jag träffat så bra instruktörer på Sats i Sverige som jag gjorde under mitt halvår i Oslo. Och då pratar jag inte bara bodybalance utan hela Sats utbud. Jag var så besviken på Sats i Stockholm när jag kom hem att jag sa upp mitt kort så fort jag kunde. Kan tilläggas att jag inte är någon yogatjej. Jag har inte hittat nyckeln till tekniken och instruktörerna jag tränat för (i Sverige) har inte varit speciellt hjälpsamma. Hade jag varit yogafrälst hade jag antagligen haft en helt annan syn på bodybalance…
Håller med dig – all träning är INTE bra träning. Skulle nästan vilja sträcka mig till att hävda att en stor del av all massproducerad träning idag inte är det…ja, om man inte är en extremt inaktiv person och alternativet är att sitta helt still. Det är inget lätt ämne och det är rätt svårt att veta vad som är bäst för ens egen kropp, hur påläst och lyhörd man tycker att man är.
Vad man dock vet är när instruktören är dålig, övningarna är för svåra och magkänslan dålig. Då gör man bäst i att sluta innan man har börjat.
Om gruppträningsfenomenet skulle fungera lite som en perfekt ekonomi skulle de instruktörer som inte levererade fasas ut. Klasserna skulle bli tomma hos dåliga instruktörer och fulla med kö där de bra instruktörerna leder.
Problemet med det är att man ju inte vet och oftast behöver gå en gång för att inse att just den instruktören var usel. Och så har man precis som du idag- slösat en timme på en dålig klass. Som ju faktiskt kostar en del också!
Undrar hur många av de som var där idag som kommer tillbaks? Kanske inte så många, men det är sån efterfrågan så den instruktören kommer säkert stå där nästa vecka igen, med en full sal av förmodligen de som inte fick plats idag.
Det är tråkigt, det urholkar hela gruppträningsfenomenet.
Gissningsvis utvärderas de efterhand om de är på en stor kedja men..ja det här verkar vara ett återkommande problem.
Jag har nog hittat de gruppträningsformer med de instruktörerna som jag verkligen gillar och som ger mig 100 procent vid varje träningspass.
Eftersom det är precis som du skriver, en härlig känsla att träna i grupp, blir träningspassen extra härliga.
Nu ska jag snart flytta, så jag hoppas jag hittar de där guldpassen även på det ”nya” gymmet jag väljer.
men det är uppfriskande och befriande med åsikter, och åsiktsutbyte! Hur trött skulle vi inte bli på oss själva, och andra, om vi alltid strök medhårs? Var stolt över att du har åsikter. Sen behöver man inte ha åsikter ”bara för att”, för att det finns prestige i att inte hålla med, men så är det ju knappast med dig.
Amen to that säger jag också!!!
Problemet med Les Mills klasser är ju också att instruktören inte ”får” gå runt utan måste hålla sin plats, vilket gör det galet mycket svårare både för deltagare och instruktör, och ännu viktigare att personen ifråga klarar av att instruera med rätt ord.
Det där har alltid retat mig, varför får man inte gå runt liksom?
Som vanligt sätter du ord på sådant jag ofta går och funderar på. Det saknas allt för lite instruktioner på de pass jag tränar här nere i Skåne också.
Det som gör mig än mer förvirrad är när alla andra går ut från klassen och är sådär allmänt nöjda och pratar om hur bra passet var. Det är då jag undrar om det bara är jag som känner som jag gör. Jag vill inte träna på fel sätt, oavsett träningsform!
Amen to that.
Håller med dig totalt. Om det är en smockfull Bodybalance-sal och rörelserna byts ut i ett hastigt tempo är det svårt att få ut något av träningen (lite samma som ”stretchningen/cool down” efter gruppsträningspass, ger mig nada…) Däremot är det kanon om instruktören istället för att briljera med sina fina positioner går runt i klassen och korrigerar felplacerade fötter och händer.