Ibland dör jag lite över att jag har en del åsikter och inte kan vara tyst. Det är i ärlighetens namn rätt jobbigt. Alla håller nämligen inte med och även fast det är typ det bästa som finns när man har olika åsikter så är det också jobbigt. Det är då man ska inse att man inte ska låta någon annans annorlunda åsikt förminska en, fick jag lära mig igår på Twitter. Point taken. Gör ni det med, om ni skulle tycka olika än det jag kommer att skriva nedan.
Jag har precis slösat bort 55 minuter av mitt liv på en morgonklass body balance och det fick mig att fundera på gruppträning på ett väldigt generellt och grovt generaliserande plan. Gruppträning kan vara superbra och allt det där men ärligt talat, under 55 minuter body balance där många av övningarna är rätt komplexa och faktiskt kräver mer än att bara titta på vad instruktören gör (och i många fall inte ens det eftersom man ofta står i sådana positioner att det enda man ser är golvet eller taket) så är det inte många övningar som landar rätt i kroppen. Att lyssna hjälper inte det heller: instruktionerna är få och tveksamma, som att säga att man ska sätta ena foten framför den andra när man ska springa.
Sin vana trogen så kikar man (läs: jag) ibland runt i salen för att leta efter minsta lilla tecken på att någon av de andra deltagarna tycker att en viss position är jobbig men det är sällan något som går att utläsa (förutom på magövningarna då, de tenderar att kännas även när man gör tekniskt inkorrekt). Det ser många gånger inte ut som den övning som instruktören just demonstrerar ändå. Antingen för att 1) den är alldeles för svår för de flesta 2) den är alldeles för svår för de flesta 3) den är alldeles för svår för de flesta. Och just det, 4) den är alldeles för svår för de flesta.
Punkt 1, 2, 3 och 4 är helt okej om instruktören är bra på att förklara syfte och teknik med den övningen. Då leder stela försök till smidiga positioner ändå aha-upplevelser och blir en bra plattform för utveckling. Om inte, så blir det waste of time. Om inte den tränandes syfte med klassen är att ”röra på sig” såklart. Sådär lite allmänt, om man typ inte gör det annars. Det är inget fel med det – men det är inte mitt syfte. Och därför är många gruppträningsklasser inte heller den bästa träningen som jag kan göra.
Någonstans i träningstutvecklingskurvan bör man ta en funderare kring det där med ”den bästa träningen för mig”. Det handlar nämligen inte om att ”all träning är bra träning” när det kommer till att träna smart. All träning är bra träning hör bättre hemma när det handlar om ”motion”. Smart för min del innebär att jag vill få in träning som fyller mitt behov på 10 timmar per vecka. Dessa 10 timmar ska innehålla rörlighetsträning, högintensiv träning, stärkande av mina svagheter och underhåll av mina styrkor och en del annat – så att jag utvecklas och blir bättre. I mitt fall handlar ”bli bättre” om stärkt hälsa på alla plan eftersom jag inte tränar för att bli bäst i värden, bäst i stan eller ens bäst på nåt i min trappuppgång på Kungsholmen.
Gruppträning ligger precis rätt i träningsutvecklingskurvan för många människor. För de som vill ha okej allmänträning och för de som redan kan de olika momenten i klassen och gör tekniskt rätt utan instruktioner. Gruppträning kan ge många magiska ögonblick tack vare den gruppdynamik som många gånger uppstår. Att träna tillsammans ger kickar som ensamträning ibland inte kan ge. Därför kan gruppträning också vara smart träning om man söker ”rolig” träning. Men många gruppträningsklasser har mycket att lära vad gäller pedagogik och instruktioner.
Jag är ingen dansare men jag tycker att dans är en träningsform där många instruktörer är duktiga på pedagogik och lära ut så att man får deltagarna med sig. Det syns tydligt när man förstår – och när man inte gör det. Exakt samma tydlighet behövs i mer styrkebetonade tekniska klasser. Men eftersom det inte är lika tydligt när någon gör rätt eller fel så läggs inte fokus på teknik, syfte och känsla. Och det är synd, för deltagarnas skull.
Jag har tidigare applåderat gruppträningskonceptet PT-cirkel och jag gör det igen. Det är en form av gruppträning där jag ofta upplever att jag får individuell och pedagogisk coachning. Jag gillar också den typ av yogainstruktör som inte bara säger att jag ska sträcka här eller där utan som också berättar varför och hur det ska kännas. Då kan jag på ett mycket enklare sätt hitta rätt i positionen. Jag förvånas över cykelpass där jag uppmanas att stå eller sitta utan få veta hur trött jag ska bli. Ibland är jag så pass hemma i träningsformen att jag tänker själv. Ibland är jag helt utanför min comfort zone och har faktiskt ingen aning om hur jag kom på den utomordentligt dåliga idén att slösa bort 55 minuter av mitt liv i en sal som inte ger mig nästan någonting. All träning är inte bra träning.
