Jag har precis lyssnat på när Blondinbella gjort sin dragning på Webbdagarna i Göteborg. Jag har lyssnat på henne rätt många gånger förut (även anlitat henne som föreläsare och hon var mycket proffsig att jobba med: cred för det) och vet ungefär vad hon säger och varje gång får det mig att fundera. Det är skillnad på bloggare och bloggare även om de kommer i samma förpackning. Blondinbella använde (och använder) sin blogg till att medvetet skapa en person som inte finns. Hon är strategisk med sina inlägg och vet exakt vilken bild av sig själv hon skapar med det inlägget som läggs ut på morgonen jämfört med det på kvällen. Isabella är inte Isabella. Hon är medvetet personlig ibland – och medvetet provocerande. Men det är inget som märks utåt. Som läsare tror man att det är Isabella – men hon skapar i praktiken en dokusåpa. Tittar man på en dokusåpa vet man att man tittar på en dokusåpa. Läser man en blogg vet man inte in eller ut. Däri ligger en viktig skillnad. Och Isabella är långt ifrån ensam om detta.

Vi (bloggare som inte har som mål att blogga dokusåpor) pratar ibland om vårt ansvar som bloggare. Man ska förmedla en sund bild, inte vara för perfekt och yadi yada. Det blir ju som att kämpa i motvind när någon annan gör precis tvärtom (det blir bättre såpa då). Med den verkligheten i handen ställs det högre krav på dig som läser. Om du ens vet vad det är du läser.