Jag har precis lyssnat pÃ¥ när Blondinbella gjort sin dragning pÃ¥ Webbdagarna i Göteborg. Jag har lyssnat pÃ¥ henne rätt mÃ¥nga gÃ¥nger förut (även anlitat henne som föreläsare och hon var mycket proffsig att jobba med: cred för det) och vet ungefär vad hon säger och varje gÃ¥ng fÃ¥r det mig att fundera. Det är skillnad pÃ¥ bloggare och bloggare även om de kommer i samma förpackning. Blondinbella använde (och använder) sin blogg till att medvetet skapa en person som inte finns. Hon är strategisk med sina inlägg och vet exakt vilken bild av sig själv hon skapar med det inlägget som läggs ut pÃ¥ morgonen jämfört med det pÃ¥ kvällen. Isabella är inte Isabella. Hon är medvetet personlig ibland – och medvetet provocerande. Men det är inget som märks utÃ¥t. Som läsare tror man att det är Isabella – men hon skapar i praktiken en dokusÃ¥pa. Tittar man pÃ¥ en dokusÃ¥pa vet man att man tittar pÃ¥ en dokusÃ¥pa. Läser man en blogg vet man inte in eller ut. Däri ligger en viktig skillnad. Och Isabella är lÃ¥ngt ifrÃ¥n ensam om detta.
Vi (bloggare som inte har som mål att blogga dokusåpor) pratar ibland om vårt ansvar som bloggare. Man ska förmedla en sund bild, inte vara för perfekt och yadi yada. Det blir ju som att kämpa i motvind när någon annan gör precis tvärtom (det blir bättre såpa då). Med den verkligheten i handen ställs det högre krav på dig som läser. Om du ens vet vad det är du läser.
