Det började bra. Det var ju asfalt. Även om det var uppför. Gruset efteråt var också okej, inget märkvärdigt. Efter ett tag blev gruset till stenar, men det var fortfarande okej. Det var någonstans där det var hål i marken som det smög sig på. Rädslan. Kilometrar där jag inte hade någon kontroll alls, där folk vurpade lite här och var och där det var himla trångt i spåren. Det kändes som att åka kvällsskidåkning i Åre. Rädslan att jag själv skulle tappa kontrollen var lika stor som rädslan av att bli påkörd av någon annan. Snart dominerade den hela mig. Jag höll hårt i styret. Ville inte tappa det. Håligheterna som cykeln dundrade i var som en puckelpist, fast pucklarna gick nedåt och inte uppåt. Som gigantiska räfflor typ.
Några kilometer innan Risberg (en tredjedel in i loppet) önskade jag mig innerligt någon annanstans och bestämde mig för att kliva av. Jag hade inte ett dugg kul. Jag gillar fart. Men jag vill ha kontroll.
Jag åkte buss till Mora tillsammans med några barskrapade (i huden alltså) och andra med tekniska fel. Vasaloppsorganisationen är grymma på mycket men det finns en förbättringspunkt. Vi som bröt fick åka en buss – våra cyklar skulle transporteras senare. Ingen visste riktigt hur eller när, bara att de skulle finnas i Mora innan klockan 21. Frågan som återstod var om jag skulle vänta i Mora, kanske ända till kl 21 – eller åka 9 mil hem till Sälen och sedan 9 mil till Mora för att hämta cykeln och sedan 9 mil hem igen.
Min cykel kom till Mora innan 21. Strax efter kl 17 var den där och jag sparade några tårar tack vare det. En hel mängd andra gick åt en stund innan. Jag var så himla ledsen och förstod inte varför. Efter en stund vid Siljan insåg jag att det var rädslan som fortfarande satt i kroppen. Den känslan är ovan och överväldigande.
I morgon skiljs jag från min mtb. Den är såld och lämnas kvar i fjällen till en annan lycklig ägare. Den är verkligen fantastisk, min Trek. Den har bara haft fel ägare fram tills nu.
[…] men ändå skönt tyckte jag då för att slippa stress på morgonen. Efter att ha läst Saras rapport så är jag ännu mer tacksam. Jag vågade absolut inte släppa på bromsarna i de gropiga […]
Tack för din berättelse !
Synd att det blev som det blev.Känner (som 1:a gångsåkare av Cykelvasa) igen mycket av det du skrev om, jag reagerade själv över:
– tvättbrädorna (+vattenflaskor etc. som folk tappat där), stenar/rötter, frustration av att inte ha fri sikt så man kan välja spår, tävlingshetsen och de farliga omkörningarna, vurporna, rädslan.
Var och en får hitta sin grej, och förtjäna respekt för beslut som fattas längs vägen.
Må så bra, Robert
Ulrika: tur att det finns andra träningsbloggar du kan läsa. ha en riktigt bra dag du med.
Många bortförklaringar som du har. Tycker det är dåligt att bryta istf att fullfölja. Var du inte förberedd? Det var ju inte trångt och inte många som ramlade. Tråkigt att läsa en sån här oinspirerande blogg
Helt rätt Sara att kliva av, du är grym, för att du ställde up och körde, för att du mötte rädslan och var klok att lyssna på hjärtat. Det ska vara roligt under ett lopp inte bara en längtan efter att ta sig i mål.
Du har ju landsvägen, satsa på den!
Tack för att du delar med dig och säkerligen hittar trekken ”rätt” ägare snart!
Beklagar upplevelsen, så ska det ju inte vara. Starkt att kliva av dock, de flesta trampar nog bara på och bryter ihop efteråt.
Hoppas du kommer trivas bättre på lvg. Själv är jag lite skeptiskt till det där med klungor, deras vurpor ser sjukt mycket otäckare ut tycker jag.
Mvh Freddo
Åh fy…jag får ett (obehagligt) sug i magen bara av att läsa om det. SÅ rätt att kliva av! Det där är INTE träningsglädje… Heja dig som svalde stoltheten och följde ditt hjärta! <3
Du är grym Sara, du mötte din rädsla och gjorde helt rätt i att kliva av. Träningsglädje var det ju! KRAMAR i massor!
Rätt Sara att kliva av i det läget!! Jag förstår dig så innerligt väl!! Tror det är samma galna rädsla jag upplevt så många gånger då jag höll på med bergsklättring!! Det är en (av många) orsaker till varför jag tycker löpningen passar mig så mycket bättre!! Jag behöver inte vara så himla rädd, jag gillar inte att vara så rädd!!!
Fantastiskt bra gjort att över huvudtaget stå där på startlinjen!! Kram!!
Bra gjort! Rädsla är ingen bra grej, känner så väl igen det där från de tillfällen då någon har försökt få upp mig i en skidbacke – det ser så härligt ut när de som kan svischar förbi på skidorna men själv känner jag bara rädsla och panik för det som i mina ögon är ett stup rakt nedför med nånting läskigt under fötterna som jag inte hanterar.
Allt är inte för alla, och det gäller att hitta sin grej och inse att man inte behöver gör allt annat bara för att nån annan råkar tycka att det är kul. Det är härligt och befriande med människor som är mänskliga (och inga maskiner), så tack för att du delar med dig av högt och lågt!
Man behöver prova nya saker och utmana sig själv emellanåt. Det gjorde du men man får ju inte vara dumdristig, så det var ju ett klokt beslut att avbryta. Mot nya utmaningar:)
Helt rätt gjort, Sara. Känns det inte rätt i hjärtat så är det inte värt det. Det finns så otroligt så många andra utmaningar som du kan ägna dig åt.
Du är stark och du inspirerar! Tack för att du delar med dig!! Imponerad! Mot nya äventyr grymma Sara!
Helt rätt resonerat – kliv av när det inte är kul längre. Och det där lät ju inte kul för fem öre. Mtb är kul men jag gillar inte när det är trångt och för bökigt, då går det åt en massa energi till att oroa sig över att vurpa.
Fy bubblan va starkt gjort att kliva av i det läget i stället för att tjura på och riskera ett otäckt fall bara för att man inte vågar inse sina begränsningar. Jag är imponerad!
Jag har faktiskt tänkt på dig idag. När jag var ute och sprang passerade jag en skylt som det stod ”Bridge” på. Då kunde jag inte låta bli att le. Egentligen inte på det den där gubben sa till dig utan för att jag jag då började tänka på din inställning generellt, jag njöt liksom lite mer av min runda för att jag blev påmind om att ta vara på alla möjligheter till träningsglädje 🙂
Ja nu ska vi ha roligt. Bara grejor som känns bra i magen och hjärtat och bidrar med ett leende när det kommer upp i tanken.
Du är så fantastisk!
Rädsla inför något kommer vi alla känna någon gång under livet men är det en sådan rädsla som du kände igår var det klokt av dig att bryta. Det ska ju vara roligt och ge en styrka. Risken finns väl att det händer något ännu allvarligare.
Du är klok som bryter när det inte alls känns rätt. Och tack för att du delar med dig!
Stor kram!
Klokt valt. Det är som med livet, när något inte känns bra i någon nerv i kroppen ska man våga bryta och göra saker som ger positiva känslor istället. Jag tar ditt tänk och applicerar vidare.
Bra kämpat Sara!
Åh, när jag läser din rapport så är jag tacksam att jag startade i sista gruppen och slapp hetsare från bakre grupper… Starkt av dig att lyssna på dig själv och bryta 🙂
Ja, groparna var skitläskiga och med tanke på allt skräp som låg tappat i backarna (där jag bromsade fint) så måste de där klungorna haft läskigt högt tempo.
Rätt gjort att kliva av! Det är läskigt när rädslan får ett sådant grepp.
Som Grabben säger, äventyr ska vara roliga!
Starkt gjort att kliva av när det känns sådär! Och att skriva om det. Förstår precis hur du kände dig och inser efter din beskrivning att trots att jag varit sugen, så är nog inte Cykelvasan något för mig heller.
Heja dig!!! Du är fantastisk, grymt skrivet!!!
Modigt att våga kliva av, att lyssna till sin inre röst! Nu ser vi fram emot cykeläventyr på plan mark 😉
Vi gör våra äventyr för att vi vill ha roligt, inte för att vara rädda. Bra gjort att våga testa och modigt att kliva av innan det hände en olycka. Nu gör vi sånt vi tycker är roligt istället!
Helt rätt tänkt! Nu är du en erfarenhet rikare och har testat mountainbike och ja, allting kan man j inte bemästra!
Klokt Och Modigt av dej att kliva av.
Man ska följa sitt hjärta och vissa rädslor kanske man bara ska låta vara, jag menar att man inte måste övervinna allt. Att känna sin gräns är oxå att vinna!
Kram!
Förstår dig fullständigt! Partiet innan Risberg var läskigt med alla gropar! Var själv jätterädd i nerförsbackarna! Var nöjd med ditt modiga beslut och fortsätt din cykelkarriär på den härligt plana asfalten! Grymt kämpat Sara!
Bra beslut! Kram
Tack för att du är så modig och stark som delar med dig av dina ups and downs. Take good care!
Klokt beslut! Välkommen hem igen.
Kram!
Jag tycker att du är modig som ens sätter dig på en sån där cykel. Själv håller jag mig till spinningcyklar och min gamla enväxlade damcykel. Det var säkert helt rätt beslut att bryta, det ska ju kännas kul, inte kännas som man riskerar liv och lem (eller iallafall otäcka skrapsår över halva kroppen) 🙂 !
Det låter jätteläskigt, att tappa kontrollen är det värsta jag vet! Du gjorde helt rätt.
Tack för att du delar med dig, och modigt av dig att följa din instinkt och inte tvinga dig kvar för någon annans skull!
Det är modigt att våga vara rädd . Upponervänd puckelpist låter bananas. Bra gjort ! Klokt som alltid !
Jag förstår dig till 100%. Skulle gjort exakt samma! Fast å andra sidan…
Jag skulle nog inte ens komma på tanken att köra även om jag älskar min MTB. Jag vill ha hyfsat fast mark under däcken (likadant när jag kutar) och inte riskera att slå mig fördärvad!
Man måste nog vara bekväm och tycka det är kul med mtb om man ska ställa upp i Cykelvasan (även om jag såg en o annan som cyklade på stela damcyklar). Strongt att du följde din känsla och bröt. Det ska ju vara kul att cykla, inte kännas som en överlevnadskamp.
Kram!
Starkt gjort att bryta i det läget, jag är imponerad! Och jag hoppas att cykeln och jag får kul tillsammans 🙂
Du är fin och modig! Rädsla är skit och kan verkligen bygga bo och påverka på sättet du beskriver. Du har varit grym idag. Beslutet är taget, tänk vad kul du ska ha på landsvägarna framöver! Mot nya äventyr!
Du är så stark Sara, och en så himla bra förebild. Du utmanar dig till max, men känner gränsen för när det inte längre är värt det. Jag tror det är därför du utstrålar en sällsynt genuin träningsglädje.
Bra kämpat, bra beslut och tack för att du delar!
Du är min idol – i alla kategorier. Du gjorde alldeles rätt.
Kärlek
såg bland mellantiderna att du brutit och blev rädd här på hemmafronten – att något hade hänt, att du gjort dig illa. Rädsla är inte kul alls, bra att du klev av…
Fina Sara, tack för att du delar med dig! Du är modig, och modiga människor fattar bra beslut. Rädsla är otäckt och vi alla stöter på det i olika sammanhang. Känner igen det från när jag hoppade terräng på en het häst… Eller cyklar snabbt på lvgcykeln och ser gropar i vägen. Nä mtb är inget för mig, jag är för rädd att göra mig illa. Styrkekram till dig som verkligen gav det ett ärligt försök!
Nu kan du lägga av med den där skiten och ägna dig åt riktig cykling.
Usch och fy för rädsla! Du gjorde rätt som klev av, trist att det satt kvar så länge i kroppen. Landsväg är mycket roligare, och asfalt är fint! Rulle längtar efter dig! Kram