Jag har sedan i våras läst ”Kroppens geni” av Sverker Sörlin. Sällan har jag haft så svårt att komma igenom en bok om ett sådant intressant ämne: ”Marit, Petter och skidåkning som lidelse”. Men det visade sig att det bara var första halvan av boken som var seg. Idag har jag läst resten. Och jag blev så himla sugen på att träna mängd! Gå stavgång uppför fjäll och på myrer. Träna länge, länge. Efter 2 timmar händer något magiskt i kroppen, enligt norska tränare.

Kroppens geni handlar om skidåkningens kultur och tradition. Om framförallt norska män och kvinnor. Och hur olika det fortfarande är. Hur Marit inte ansågs kunna fatta egna beslut, trots all erfarenhet och medaljer, och hur norska män och kvinnor tränat och tävlat på olika premisser. Det är fortfarande annorlunda. Något man ständigt kan läsa hos Osportsligt och som Sofy engagerat sig kring, eller det där med att det först nu klämts in 10 tjejer (Petra och Sara till exempel) bland de 50 mäktigaste inom sportsverige.

Kroppens geni är en annorlunda skriven bok. Inte helt enkel. Man förflyttas ständigt i tid och rum och det är ofta ord i överflöd. Men den är skriven med mycket känsla. Jag önskar att mer känsla hade lagts på att skriva mer om skidstjärnornas träning istället för Sverkers egen. Trots att det i allra största grad handlar om skidåkning som lidelse. Men det är ju de andra jag är nyfiken på!