Träningsglädje

Jag har lyssnat pÃ¥ ett gäng av Ã¥rets sommarpratare. Framförallt Heidi Anderssons och Elsa Billgrens program fick mig att reflektera ett slag. PÃ¥ livet alltsÃ¥. BÃ¥da verkar väldigt lyckliga, pÃ¥ sitt sätt. Och bÃ¥da har valt ett liv och en livsstil (och framförallt intressen) som jag inte är ett dugg intresserad av – och därför aldrig skulle ha valt själv. Men jag tycker att det är sÃ¥ fint att de är lyckliga. Jag blev glad av att lyssna pÃ¥ dem, deras historier och deras livsval. Det är fint att uppriktigt kunna glädjas med andra.

En annan reflektion är vad andra människor (som inte delar mina intressen) gör. AlltsÃ¥, som idag. Vädret var liksom ingenting. Inte soligt och inte regnigt. Inte strandväder. SÃ¥ vad gör människor (som inte tycker att träning är livet)? Den frÃ¥gan ställer jag mig ofta när det är grÃ¥dassigt och jag har fullt upp med diverse träningsrelaterade grejer. När man tränar finns faktiskt inget dÃ¥ligt väder. Det finns alltid nÃ¥got som det väder som är just nu är perfekt för. (Det gäller kanske om man gillar att virka ocksÃ¥? Är det sol sÃ¥ virkar man ute. Är det regn sÃ¥ virkar man inne…)

Med det sagt så tycker jag att den här sommaren har varit mer än okej vad gäller väder. Jag har inte tänkt på att det varit särskilt dåligt väder. Har det verkligen det? Eller handlar det om att det varit för dåligt väder för att ligga på stranden under juni och juli?

Igår kväll åt vi på Salt. Funkar också oavsett väder. Och har inte ett dugg med träning att göra.

Förra helgen cyklade jag Ginstleden nedÃ¥t Mölle (i Ängelholm vek jag av pÃ¥ en annan led, tror den kan ha hetat blÃ¥ leden) – idag cyklade jag, Åsa och Viktor Ginstleden frÃ¥n Halmstad till HallandsÃ¥sen och vek av mot BÃ¥stad och Torekov. Italienska vägen fick vi pÃ¥ köpet. Jag har nog alltid skänkt en tanke Ã¥t alla stackars cyklister varje gÃ¥ng jag Ã¥kt bil uppför (och nedför) – och nu var jag själv en av dem. Men det gick rätt sÃ¥ bra att ta sig uppför. Jobbigare var det att dra vÃ¥r lilla tremannaklunga in mot BÃ¥stad. Andetagen satt lÃ¥ngt ner i lungorna och jag har nog aldrig tryckt pÃ¥ som dÃ¥. Jag kände att jag hade liksom inget val – jag hade 2 duktiga cyklister bakom mig och ville hÃ¥lla fart. Efter det där Ã¥terhämtade jag mig nog aldrig, trots lunch pÃ¥ Swensons i Torekov. Benen kändes väldigt sega pÃ¥ hemvägen. DÃ¥ passade motvinden pÃ¥ att göra sig hörd. Jo jag tackar…

Jag loggar 12 mils cykling på Funbeat och gör en notering om att jag nog aldrig cyklat såhär snabbt förut. Bra träningspass alltså! Viktor och Åsa är ett fantastiskt sällskap och väldigt fina vänner. Nu har de lämnat Halmstad och jag har landat i soffan. Det blev 10 timmar träning den här veckan också.

Äntligen semester! Den började med Halmstadbesök av fina vännerna Åsa och Viktor, champagne och OS-invigning. Och värme! Imorse vaknade vi till hällregn. Åsa och Grabben tog sig an Prins Bertils stig medan jag och Viktor tog med oss Redcord och min hemmagjorda TRX och åkte till havet. Här fanns det gott om sol och mer värme.

Efter lite träning och petande med tårna i vattnet blev det glass på Riccardo och juice på Spis & Deli. Och en kik på OS såklart. Det är fint med OS-semester!