10 veckors insikt

En ny morgon. En ny dag. En ny början. En ny start. Måndag. För 10 veckor sedan drog jag igång mitt projekt för att nå toppformen och det har varit roligt och lärorikt. Som vanligt har 10 veckor varit alldeles för lång tid och jag har inte orkat hålla samma fokus alla veckor. Att jag aldrig lär mig…

Jag har också insett att jag är fullkomligt nöjd med mig själv. So what om jag inte passar den perfekta träningsförebilsmallen – jag är jag och jag är bra. Jag tycker att det är extremt sorgligt att inte alla känner så. Att det finns så många som gömmer sig bakom ångest och en negativ självbild. Som låter sig slås ner av så många jämförelser och eget självplågeri.

Jag vet inte riktigt varför jag har turen att vara så jäkla nöjd. Men jag vet också att det är skillnad mellan att vara nöjd och att nöja sig. Att vara nöjd handlar inte om att sitta i soffan och inte vilja förändra någonting. Att vara nöjd handlar däremot att anta utmaningar med nyfikenhet. Att ta hand om både insida och utsida och att fylla varje tanke om sig själv med kärlek. Att inte nöja sig handlar om en vilja och strävan att växa. Att fylla på med mer kunskap. Att bli lite starkare. Att utvecklas.

 

Långa intervaller

Veckans sjunde dag bjöd på veckans andra intervallpass. Långa intervaller: 5 * 6 minuter med 3 minuters vila. 6 minuter är lång tid. Behövligt. Mentalt jobbigt tills jag påminner mig om att långintervaller inte ska springas i kortintervallsfart. Men ändå: 6 minuter i en fart som är jobbig är lång tid. Vilan mellan är rätt lång den med – men går snabbt.

Gårdagen bjöd på sol men dagens väder var grått och regnigt. Jag trotsade med t-shirt och trekvartstights medan min coach för passet klädde på sig vintertights och underställströja. Att det regnade tänkte jag på först i början. Sedan smälte vädret in i löpningen och var som det var. Varken störde eller hjälpte.

Jag hade bättre fart på intervallerna än jag trodde. Det gick runt 20 sekunder snabbare per minut än jag satt upp som mål och det bådar gott inför fortsättningen. Jag låg på strax över 180 slag per minut under varje intervall vilket är runt 86-87% av maxpuls. På den sista intervallen slet jag som mest. Tyckte inte jag hade styrfart och hade det tungt i benen. Men så slutade vi med några hundra meters uppförslut. Typiskt att det alltid ska bli så när man avslutar något jobbigt. Alltid uppförsbacke.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!