Jag lyckas få en plats på HotMOJO på SATS Spårvagnshallarna. Det känns varmare än vanligt. Luggen klibbar mot pannan. Mattorna ligger tätt mot varandra och rummet andas av fuktighet. Svettdropparna krusar sig mot ryggslutet och vi går djupt ner i en benbrännarposition. En tuff början.

De stående positionerna är utmanande. Allra mest när vi jobbar med höfterna. Mina är låsta. Fast i en position och det är rakt fram. Rörelserna lirkar sakta, sakta fram lite rörlighet. De sista gångerna vi ståendes kramar om knäna mot bröstet så känns det inte lika tight och stelt. Men jag tror jag skulle behöva krama om mina knän i ungefär en vecka för lite rörlighet. Det är i en höftutmanarposition som jag känner mig lite lätt illamåendes vid ett tillfälle. Ett tydligt tecken på att just höftrörlighet är min stora svaghet. Något att utveckla.

Vi landar i sittande positioner och jag känner att vi är på hemväg. En droppe svett dansar i ögonfransarna och salen är immig. Vi töjer och vänder och vrider – och vilar. Kroppen är hal men värmen har mjukat upp den. Det går lite bättre nu. Den avslutande skalbaggen är jobbig men skön. Till sist savasana. Alldeles för kort – men passet är ändå alldeles lagom. 55 minuter är fullt möjligt.

Jag lämnar SATS tilltufsad, lätt och bekymmerslös. Allt har runnit av. Luften utanför är krispig och len. Det är lätt att andas och kvällen är ljus.