Veckans sjunde dag bjöd på veckans andra intervallpass. Långa intervaller: 5 * 6 minuter med 3 minuters vila. 6 minuter är lång tid. Behövligt. Mentalt jobbigt tills jag påminner mig om att långintervaller inte ska springas i kortintervallsfart. Men ändå: 6 minuter i en fart som är jobbig är lång tid. Vilan mellan är rätt lång den med – men går snabbt.

Gårdagen bjöd på sol men dagens väder var grått och regnigt. Jag trotsade med t-shirt och trekvartstights medan min coach för passet klädde på sig vintertights och underställströja. Att det regnade tänkte jag på först i början. Sedan smälte vädret in i löpningen och var som det var. Varken störde eller hjälpte.

Jag hade bättre fart på intervallerna än jag trodde. Det gick runt 20 sekunder snabbare per minut än jag satt upp som mål och det bådar gott inför fortsättningen. Jag låg på strax över 180 slag per minut under varje intervall vilket är runt 86-87% av maxpuls. På den sista intervallen slet jag som mest. Tyckte inte jag hade styrfart och hade det tungt i benen. Men så slutade vi med några hundra meters uppförslut. Typiskt att det alltid ska bli så när man avslutar något jobbigt. Alltid uppförsbacke.