Veckans sjunde dag bjöd pÃ¥ veckans andra intervallpass. LÃ¥nga intervaller: 5 * 6 minuter med 3 minuters vila. 6 minuter är lÃ¥ng tid. Behövligt. Mentalt jobbigt tills jag pÃ¥minner mig om att lÃ¥ngintervaller inte ska springas i kortintervallsfart. Men ändÃ¥: 6 minuter i en fart som är jobbig är lÃ¥ng tid. Vilan mellan är rätt lÃ¥ng den med – men gÃ¥r snabbt.
Gårdagen bjöd på sol men dagens väder var grått och regnigt. Jag trotsade med t-shirt och trekvartstights medan min coach för passet klädde på sig vintertights och underställströja. Att det regnade tänkte jag på först i början. Sedan smälte vädret in i löpningen och var som det var. Varken störde eller hjälpte.
Jag hade bättre fart på intervallerna än jag trodde. Det gick runt 20 sekunder snabbare per minut än jag satt upp som mål och det bådar gott inför fortsättningen. Jag låg på strax över 180 slag per minut under varje intervall vilket är runt 86-87% av maxpuls. På den sista intervallen slet jag som mest. Tyckte inte jag hade styrfart och hade det tungt i benen. Men så slutade vi med några hundra meters uppförslut. Typiskt att det alltid ska bli så när man avslutar något jobbigt. Alltid uppförsbacke.
