Jag har 2 sällskap när jag springer intervaller: Grabben eller Runkeeper. Idag är Grabben i Stockholm så jag väljer Runkeeper. Knappar in 21 intervaller på 1 minut med 30 sekunders vila. Efter var 7:e intervall lägger jag in 3 minuters serievila. Jag funderar ett slag på var jag springer dessa intervaller bäst och väljer Hökafältet i Mellbystrand. Strandskogen tar vinden och stigen badar i sol. Kurvorna är täta och terrängen snäll. Här kan jag känna mig snabb.

Första stegen känns lätta och sköna. Jag håller tillbaka på krafterna. Ägnar de första minutrarna åt att värma upp. Få in känslan i kroppen. Väcka den till liv.

SÃ¥ gÃ¥r startskottet för första intervallen och jag länger pÃ¥ steget, spänner magen och tänker pÃ¥ hÃ¥llningen. Jag tänker att nÃ¥gon lyfter mig i hÃ¥ret rakt upp och känner när jag faller igenom i höften – och när jag inte gör det. En minut är kort och lÃ¥ngt. Vilan däremellan gÃ¥r snabbt. När startskottet gÃ¥r i hörlurarna är jag pÃ¥ det igen. 21 gÃ¥nger hör jag samma startskott. 21 gÃ¥nger trycker jag ifrÃ¥n i ett mer aktivt steg. Och jag känner hur det är i benen jag tröttnar. Pulsen ökar under varje intervall och hjärtat fÃ¥r jobba hÃ¥rdare – men benen fÃ¥r slita för att kroppen är tung vilket är min begränsning. Begränsning för vad förresten? För att inte springa snabbare än jag gör just nu. Inte mer än sÃ¥.

Bekräftelsesökande outfit i neon. Skor // Nike Free Run. Sleeves // Zensah. Jacka // Nike.