Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Lång sovmorgon och lång frukost innan långt pass. På söndagar finns inget annat att göra i Halmstad än att springa och se på film. Dagen bjuder dessutom på ingentingväder!
Jag har laddat upp med fruktsallad på ananas, kiwi, banan och jordgubbar. Lite Func-müsli från Axa på toppen och en rejäl klick jordnötssmör. Hey ho let’s go.
Jag hade glömt bort att det är vår och att det blir mörkt sent. När vi åkte mot Lynga var det ljust. När vi var färdigsprungna var det fortfarande ljust. Fint så – pannlampan fick ligga kvar i bilen till nästa gång.
Mina barfotaskor satt som en smäck på fötterna och underlaget som bestod av barr, sand och strandskogsstig. Jag sprang och försökte analysera känslan och liksom känna skillnaden. Och jag tror jag kan beskriva den! Att springa med barfotaskor, oavsett om det är Fivefingers eller Merrell, är som att springa med lätta växlar.
När jag springer är det sällan mitt hjärta som sätter begränsningen. Min svaghet sitter i benen! Samtidigt som jag är stark i benen är det benen jag alltid blir trött i när jag springer. Men med barfotaskorna är det en annan grej. Jag märker hur pulsen ökar för att hjärtat jobbar. Det tar emot i andningen – inte i benen. Och det viktigaste av allt: jag springer snabbare. Jag har en annan känsla i benen – den är rappare och lättare. Jag landar inte på foten på ett annat sätt – men jag är mer aktiv i frånskjutet. Även när jag springer på max så märker jag hur kroppen hittar känslan automatiskt. I vanliga fall spänner jag mig och får inte ut någon fart.
Slingan vi sprang på idag är 5 km lång. Den är omväxlande: raksträckor blandad med stig som snirklar sig upp och ner och svänger. Det är rötter och stenar, kottar och barr. Perfekt för barfotaskor (även om man bör se upp för kottar och rötter med knotor på) m e n man bör vänja sig långsamt vid sådan här löpning. Jag är inte en barfotanybörjare men är ändå försiktig och ser till att inte övergöra det. Jag ser ingen poäng för mig att springa längre sträcker än 5 km i dessa skor. Istället är syftet att överföra samma känsla jag får i dessa skor – till mina andra löparskor. Jag vill ha samma teknik och känsla i mina andra skor som jag har i barfotaskorna.
Skor // Fivefingers Komodosport LS
Jacka // Craft PR Jacket
Tights // Jättegamla Nike
Pannband // Tjejmarathon
Den här dagen började med frukost i Mölle, kosläpp utanför Ängelholm och fortsatte med spontanshopping i Halmstad och en kik på Laxaloppet och nu: Vännermarathon. Både jag och Grabben har rätt mycket minus på sömnkontot men eftersom vi ändå måste ta en tur till ICA Maxi lite senare kan vi kombinera det med en löptur då. Jag har med mig min pannlampa så jag är redo för löpning anytime anywhere.
