Bra tisdag!

Igår vaknade jag av att solen dansade på ögonlocken. Jag kunde för allt i världen inte somna om så jag gick upp och tränade. Bra start på dagen!

Det var fortfarande tidigt när vi promenerade iväg för att äta frukost. Solen gassade redan på nästippen och vi sprang på en hel del affärer som vi ville gå in i – men det var ju stängt såklart. Tidigt var bara förnamnet… Vi satte oss på klassiska Balthazar för att äta – jag valde yoghurt med frukt och granola.

Vi hade inget särskild plan för gårdagen så gick upp mot Union Square och passade på att kika i några butiker som hade hunnit öppna. Vi lämnade såväl Converse com Paragon, the GAP och Nordstrom Rack påslösa. Fast jag hade gärna gått runt bland alla kul grejer på Wholefood market lite längre men jag kände att Grabben inte var på det humöret…

Sedan promenerade vi vidare mot andra äventyr. Varken jag eller Grabben har varit särskilt mycket i East Village eller Lower East, så vi gick ditåt. Det var rätt så mysigt – men jag gillar andra stadsdelar bättre.

Vi gick förbi Clinton Street Baking Company där kön ringlade utanför dörren och som sägs servera supergoda pannkakor. För egen del gick vi till Schillers för lunch. Jag valde soppa och tonfisksallad.

Vi gick tillbaka till hotellet igen för att vila benen – det var ju trots allt bara dagen innan som Grabben sprungit marathon – och hann med några fler gator i Little Italy och en sväng i Soho innan vi kom fram. Vi vilade med fötterna i högläge någon timma innan Jimmy öppnade – takbaren på vårt hotell. Är det något vi gillar så är det takbarer! För mig är New York 20% shopping, 40% mat och 40% upplevelser. Takbarer (och hotell vi väljer att bo på) hamnar i uppelevelsekategorin!

Efter några timmar gick vi West Broadway upp mot Houston St där vi haffade en plats på Dos Caminos. Det blev inte så många bilder härifrån men det blev en mexikansk avslutning på den här kvällen i alla fall. Helt klart en bra tisdag!

 

 

Boston marathon 2012

Boston marathon blev en het historia. Jag pratade med en man som sade att han åldrats 20 år längs banan. Det var riktigt, riktigt varmt. Asfalten brände – men folkets jubel var ändå öronbedövande. Det bar löpare hela vägen till mål trots att de såg ut som de ville stupa vilken sekund som helst. Jublet lindade om den som var tvungen att stanna 200 meter från mål för att kräkas mitt på upploppet och det tog tacksamt emot de som faktiskt såg pigga ut hela vägen in. Grabben då? Ja, nästa gång springer han nog marathon på typ Antarktis istället.

 

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!