Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
1. Craft Elite Run Jacket – lyxfunktionjacka!
2. Peak Performance Lavki Short Tights – snyggtights!
3. Craft Performance Run West – skön och lätt!
4. Nike Beach Track – perfect att slänga över axeln!
5. Röhnisch Cia Girl Racerback – ledigt och lätt!
6. Nike Pro Core Sublimated – mönstrat nedtill!
7. Urban Ears Bagis – sitter stadigt!
8. Hallon – nyttigt som sjutton!
9. Craft Elite Run Wind Jersey – snygg och finurlig!
10. Nike Free Run 3.0 V4 – lätt! Har jag sagt det ordet förut?
Vi har spenderat större delen av dagen med att springa på mysiga spår i Laholm. Jag ville få ett ordentligt långpass på 3 mil i benen och bestämde mig för att göra det lätt för mig. När det kommer till långpass måste jag vara smart och lura huvudet.
En av slingorna i Laholm är 6 km lång. Kanske den ultimata längden. 5 * 6 km är 30. 5 är ett extremt bra nummer rent mentalt. Mitt bästa mentala redskap under passet var att hela tiden tänka varv – aldrig, aldrig, aldrig distans. Förrän på sista varvet – då var varje steg en seger oavsett hur jäkla långsamt det tid.
Varv 1 gick lätt som en plätt. Jag sprang det helt utan ansträngning. Det var verkligen en piece of cake och jag var pigg i tanken. När varvet var sprunget var uppvärmningen klar – och det var bara 1 varv kvar innan jag skulle gå på sista varvet inför fikapaus. Ja ni hör – man måste lura hjärnan.
Varv 2 gick också rätt bra. Jag började lyssna på den första av Jillian Michaels podcast (finns gratis på iTunes). Ett mellanvarv jag inte minns så mycket från – men det står klart att jag springer 12 km väldigt enkelt (dock i en fart som är modest).
På 3:e varvet började det gå segt på slutet. Sista kilometrarna på banan kändes evighetslånga och jag började längta efter energi att stoppa i mig. Om man kan beskriva ett löpsteg som sluddrande så är det så jag vill beskriva mitt. Jag sluddrade också när jag träffade Grabben (som själv var ute på 4-milarunda) och hällde i mig både vatten och lite cola och en halv snickers. Jag tog ur fötterna ur både skor och strumpor eftersom jag kände av nervkläm i tårna – något jag ofta får i sneakers, alpinpjäxor eller andra skor och luftade dem ett tag. 3 varv av 5 låter extremt mycket bättre i mitt huvud än 18 km av 30. När jag gick ut på de 2 sista varven var jag därför vid gott mod. Återigen: det gäller att lura sig själv – och än viktigare – tro att man klarar det.
Varv 4 minns jag inget av. På slutet var jag törstig men när jag kom till varvningen såg jag inte till Grabben (som hade bilnyckeln i sin ficka). Jag tog av mig skorna än en gång eftersom jag kände av tårna men knöt på mig dem rätt snabbt. Jag hade 1 varv kvar och jag tänkte att det inte var många minutrar. 6 km är tacksamt också för att det inte är jättelångt så varje varv blir aldrig något jätteprojekt.
Inför varv 5 var jag jättestel i vaderna. Jag stapplade fram och mjukade upp dem genom att gå en rätt lång sträcka. Efter ett tag gav det med sig och jag började springa. Också det kändes stappligt i början. Jag blandade gång och lätt, lätt löpning hela varvet igenom och gladde mig åt varje meter jag tog mig framåt. Jag kände mig rätt tom på energi men hade hela tiden hoppet med mig. Vad jag tänkte på vet jag inte riktigt. Jag hade helt klart mina mest produktiva tankar under varv 1.
När jag kom till varvningen för sista gången var det med en skön känsla i kroppen. Jag grejade 30 km! Inte lätt som en plätt – men jag gjorde det. Mitt andra långpass på ett år. Mitt förra var en halvmarathondistans i påskas. Jag läste på Pinterest citatet ”she believed she could – so she did” och det bar jag med mig hela vägen. Och det är just det som den här bloggen handlar om – det är så jag tänker. Jag har skrivit inlägg på temat ”du är din enda begränsning” förut och det är precis så jag upplever att mycket är.
Skor // Adidas Marathon10
Här kommer lite länkkärlek rätt ner i magen. Jag har inte testat några av dessa tips – men är himla sugen!
1. Kladdkaka
3. Hallonremmar
