Har du unnat dig lite glukosfruktossirap, glukossirap, invertsockersirap, gelatin från svin, ytbehandlingsmedlet karnaubavax, karminsyra (ett extrakt från torkade honor av kochenillsköldlusen) de senaste dagarna? Mums. Eller nåt.
Jag har inga problem med unna-tänket. Men frÃ¥n och med nyss sÃ¥ tänker jag unna mig bra grejer när jag unnar mig. Att unna mig godis är en motsägelse. Med tanke pÃ¥ vad godis innehÃ¥ller är det rena straffet att stoppa i sig det. Det har inte ett dugg med socker eller kalorier att göra – snarare ingredienserna i plockgodis.
Jag tänker inte sluta äta godis pÃ¥ heltid, det kommer säkert finnas tillfällen dÃ¥ jag stoppar i mig en bit när förnuftet försvinner nÃ¥gon annanstans och jag glömmer bort. Men jag vill sluta upp med att se godis som en slags belöning, som nÃ¥got jag äter dÃ¥ och dÃ¥ och som jag unnar mig. Det finns sÃ¥ mycket annat som är sÃ¥ mycket bättre som jag kan unna mig. Som att baka en äppelpaj eller en chokladkaka eller vad som helst. Det är ju rätt sjukt egentligen vad som finns i godis – och att vi fortsätter äta trots att vi faktiskt vet.
Vi vet att socker fÃ¥r hjärnan att slÃ¥ slint. Men när det finns fler sätt att fÃ¥ i sig socker än godis – varför väljer vi det äckligaste? Varför lockar en röd Ferraribil sÃ¥ himla mycket?
