Har du unnat dig lite glukosfruktossirap, glukossirap, invertsockersirap, gelatin från svin, ytbehandlingsmedlet karnaubavax, karminsyra (ett extrakt från torkade honor av kochenillsköldlusen) de senaste dagarna? Mums. Eller nåt.

Jag har inga problem med unna-tänket. Men från och med nyss så tänker jag unna mig bra grejer när jag unnar mig. Att unna mig godis är en motsägelse. Med tanke på vad godis innehåller är det rena straffet att stoppa i sig det. Det har inte ett dugg med socker eller kalorier att göra – snarare ingredienserna i plockgodis.

Jag tänker inte sluta äta godis på heltid, det kommer säkert finnas tillfällen då jag stoppar i mig en bit när förnuftet försvinner någon annanstans och jag glömmer bort. Men jag vill sluta upp med att se godis som en slags belöning, som något jag äter då och då och som jag unnar mig. Det finns så mycket annat som är så mycket bättre som jag kan unna mig. Som att baka en äppelpaj eller en chokladkaka eller vad som helst. Det är ju rätt sjukt egentligen vad som finns i godis – och att vi fortsätter äta trots att vi faktiskt vet.

Vi vet att socker får hjärnan att slå slint. Men när det finns fler sätt att få i sig socker än godis – varför väljer vi det äckligaste? Varför lockar en röd Ferraribil så himla mycket?